Aftonbladet – 21 november 1860, sida 2

vistande i Neapel; för att-drifva ett er fullkomligt ovärdigt gyckel, med mina heligaste känslor. Är det en hämd ni vill taga på mig, så förklarar jag den lumpen och oädel. Ni har velat ega den triumfen att leka med mitt hjertas ömtåliga strängar, och jag var nog dåraktig att för en sekund tro att bakom edra ord låg en sanning. Lothard hemtade: djupt efter andan. Ni tror jag gycklar., Tage såg på Lo-thard. Betrakta mig och säg: serjag ut som: om jag gycklade; ni säger att jag ville på er: taga lumpen hämnd i det jag lekte med edra. beligaste känslor. Nej, jag leker icke, jag: söker icke efter en så obetydlig triumf som: ni antyder, jag vill något vida mera, Han förde handen til! bröstfickan. Allt sedan klockan fyra har Skuldfrid väntat er vid Castellamare. Se här beviset derpå.n Han räckte Lothard det brutna brefvet. Vid första ögonkastet derpå rusade blodet upp: i Lothards bleka ansigte. Han ryckte åt sig; brefvet och läste: Efter att i nära fyra år hafva varit liksom död för alla dem som en gång höllo Skuldfrid kär, frågar hon Lotbard i dag, om han minnes henne? Är Skuldfrid ännu kär för Lothards hjerta, så infinn er klockan fem vid Castellamare, der Skuldfrid ända till klockan sju skall vänta er. Kommer ni ej då, vet hon. att ni glömt henne och att icke ens så myc-ket intresse finnes qvar i er själ, att ni ön-skar erfara hvilka öden den finska flickan: genomlefvat sedan sitt plötsliga försvinnande. Vi skola då aldrig mötas. Skall Skuldfrid resa från Neapel utan att hafva återsett er? Utan att hafva erhållit Lothards förlåtelse för det onda hon en gång tillskyndade honom? Morgondagen skall gifva svar på dessa frågor åt Skuldfrid. å Neapel den . (Forts.)