Aftonbladet – 21 november 1860, sida 1

Mig förefaller. det som ni och jag icke hade något att meddela hvarandran, sade Lothard högdraget. Vi bafrva i Gibraltar talat slut.n : i Ni misstager er; ty jag har verkligen att förtro er något, som ni måste åhöra; derföre begär jag ett möte af er i eftermisdag kl kan fem vid Pozzuoli.n Ne Och om jag vägrar? Då, — Tage trädde honom ett steg närmare, sammanknöt händerna och:talade med iämpad röst — då skulle ni drifva mig till någon ytterlighet. Men. ni vet, löjtnant Aberney, att jag hvarken vill eller skall slåss med er. Det äinnes icke något, som kan förmå mig ens kröka ett hår på ert hufvud. Door Här är icke fråga om någon. duell; bär bandlar det om ett samtal. Hvad ni efter detsamma kommer att företaga blir en annan sak. Ni fruktar väl ej en tåte å tåte med mig ? Att fruktan är mig främmande torde ni kunna intyga — som det för mig är en he derssak att uppfylla en fiendes begäran, så skall jag infinna mig på mötesplätsen. Loihard lemnade gunrummet. Tage såg efter honom mumlande: I Ah, förmätne, nu — nu är turen min att sälda dig allt det onda du gjort mig. Tage förde handen öfver pannan med en rörelse af förtviflad smärta, under det ban fortsatte sin tysta monolog: För att hämnas har jag hatt mod att uppoffra den brinnande längtan som under, loppet af: flera år förtärt mig. Jag behöfde blott begifva mig till Castellamare för att få den uppfyld, och ändå gör jag det ej. Hvarföre? Derföre att jag måste se.den uslingen förkrossad. Ahl! När hanivanmäöktig förtvifjan och raseri vrider sina bänder, då har jag utkräft något af det straff jag är honomiskyldigsför alit hvad han beröfvat mig. ;-Nugår för