Aftonbladet – 21 november 1860, sida 1

Ni ämnar väl icke återvända tillden kalla norden ? sade damens. kavaljer och lutade sig närmare hennes stol, liksom för att låta frågan beledsagas: af ett ömt ögonkast. Kanske framdeles.. . Hvad vet jag. Dock, låtom oss lemna. detta. Samtalet öfvergick. nu till musik. Lothard hade dragit sig tillbaka iden mörkaste vrån af sin loge. Jag måste se denna qvinnax, tänkte Lothard, jag måste öfvertyga mig om ...... Och om: så -vore, hvad mera? :.. .. Jag. har ju gjort ett heligt löfte att aldrig närma mig henne, att aldrig försöka att sammanföra våra lefnadsbanor. För öfrigt......äri hon välfri? — Har icke en annan rättigheter öfver henne som jag icke ens vågat drömma mig.—— Hon är kanske gift! — Ahl bättre då att vi aldrig återsett hvarandra. Hvad önskar jag egentligen? — Se hennes. och sedan — dö. Lothard förde handen öfver.pannan. Spektaklet var slut. . Gurtzkow och Lothbard lemnade genast sina platser; den. förre otålig att få se en skymt af den sköna grannen, som usder hela tiden så envist vändt dem ryggen. Lutsd emot väggen i galleriet stod: Lothard helt och bållet dold af Gurtzkow, som, tagit plats framför honom. Nu öppnades logedörren. Kavaljeren steg först ut, vände: sig om och. erbjöd damerna: sin. hand för att. bjelpa dem. Den första af dem var ett ungt truntimmer med mera originelt; än vackert seende. Den andra deremot egde så regelbundna drag att hon utan öfverdrift kunde få namn af skön. Gurtzkows tysta utrop af beundran susade förbi Lethards öron, utan att han hörde ens: ett ljud deraf. Ehuru Lotbard sökt bereda sig på den syn han nu hade framför sig, åstadkom den likväl en så våldsam -sinnesrörelse, att han helt och hållet Medvetslöst.tog ett) stegjjemot damen, med,