Aftonbladet – 21 november 1860, sida 1

hastigt framåt, försatt taga sin granne i skär: skådande. Tvenne damer med elegant -hållning och åtföljda afden herre; -befunno sig i logen bredvid. Den, hvars röst på Lothard gjort ett så lifligt intryck, hade ryggen vänd åt honom. Hvilken-skada att jag ej fick höra arian i förstasakten, återtog hon. a Är: felet mitt ? frågade kavaljeren. Äfven han talade franska. Det påstår jag icke; men ...... Ni skulle: gerna vilja gifva mig skulden derför. Tyst, lyssna till den här trion. Damen lutåde sig tillbaka emot ryggstödet af stolen. Lothard drog sig djupare in ichörnet af sin loge, men medoblicken fasthängahde vid grannens vackra nacke liksom: han med detta ihärdiga fixerande velatstvinga henne att vända sig om; men hon hörde uppenbarligen -ej till de -sensitiva, och förblef derföre orörlig. Under första mellänakten! frågade damens kavaljer: Nå, madame, hvad tycker pi om signova Ne—s röst? . Den är af ettricke : vanligt: omfång. Den behagar mig rätt mycket,, blef svaret. Ni. är så tankfull. Ni, tyckes: icke vara road. Åh. jo; men man kan icke vara glad ständigt.n Ni har varit vid dåligt lynne allt sedan åfsändandetiaf:det der brefvet.n Misstag. — Om.jag är tankfull, så kommer det deraf, att mitt bjerta blifvit gripet af en i liflig längtan till fädernejorden; sade damen med ett eget svårmodigt 11 Lothards hjerta stod v; andas afitruktan att förlora cc denna röst, som framkallade vv bel Verld af känslor i hans; inpesssiod st