Aftonbladet – 19 november 1860, sida 2

lika lån förr än styrkt blifvit, att socknen för samma ändamål redan utlånat det belopp, hvilket socknen redan innebar af understödsmedlen. (Göt.-P.) — Redaktionen har med lJedsnad bemärkt, att författaren till en i sednaste fredagsbladet införd uppsats angående uppbandling af 5 kubikfot råg för kongl. flottans station i Carlskrona, vid läsningen af kungörelsen derom förbisett en rad, innehå!lande att den qvantet, som skall upphandias, är icke mindre a 31.317 kubikfot. I följd härafförfalla alla våra, reflexioner, såsom det vid ett liktadt tillfälle en gång bette i gamla Dagligt Allehanda. Obehaget häraf för redaktionen ökas deraf att den råkat förleda Nya Dagligt Allehanda, ehuru den tidningen sjelf i torsdags meddelade kungörelsen, att upprepa den oriktiga anmärkningen. — Å stadens auktionskammare försåldes i dag aktier uti Gaslysningsbolaget i Stockholm lydande å 375 rdr rmt och hvilka inropades för 506 rdr rmt. — Under formen af ett tidningsbref till skriftställaren hr Victor Rydberg, i Göteborg, den talangfulle författaren till skriften Huru skall Sverge bevara sin sjelfständighet, ger en författare i sednaste numret af Nerikes Allabanda en skildring af åtgörandena i Örebro för, bildandet af en skarpskytteförening derstädes.. Vi återgifva derutur: Vi hafva i denna ort hittills inskränkt oss till teckning af blifvande deltagare i Örebro skarpskytteville och till förberedande ätgärder för anskaffande af profgevär, skjutbana och — kassa m. m. d. Läroverkets studerande ungdom bar dock dessutom på -ednare rider mera än förr sysselsatt sig med vapenöfningar, bland hvilka helt nyligen skjutning. äfven vörjat ingå. Yngliogarne finna sig deraf roade och gifva all anledning till glada förväntningar om nitisk, ungdonisfrisk medverkan till utbildning och framsång åt folkbeväpningen, som från Sverges läroverk, afven frän gossefolkskolorna, bör komma att få sin hufvudsakliga och bästa rekrytering. Jag nämnde om teckning af deltagare och anskafrande af kassa för vårt blifvande skarpskyttesällskap. Tecknivgen har så fortgått, att man å de utlagda listorna räknar omkring 100 namn. Den skulle ha varit vida större, om ej fruktan för deraf härflytande utgifters storlek hittills bållit tillbaka mången; som serna vill vara med, om sådant utan större kontant appoffring kan-ske. Det är derföre man varit benkt på att åt skyttegillet förskaffa någon summa I de första utgifterna. I sådan afsigt hafva här blifvit i denna månad gifna tvenne tillställningar, sojreer benämnda, om hvilka jag egentligen från början hade för afsigt att något yttra. Vid dessa nöjen för godt ändamål gåfvos ett par !:eaterstyeken: En midsommarsnatt i Dalarne och Aprilnarrit. Denna del af förlustelserna går jag helt hastigt förbi. Styckena äro gamla bekanta, och om utförandet. får: man icke i dylika fall yttra sig. Också det filharmoniska: sällskapets körer af Mendelssohn och Händel förbigår jag af samma skäl med tystnad; och beträffande:.de körer för mansröster, som på sednare tillställningen gåfvos, voro de med ett undantag gamla bekanta, hördes väl med nöje, men tilldrogo sig obetydlig uppmärksamhet jemförelsevis med den alldeles nya sång för Nerikes skarpskyttar, som, munter och rask, vacker och väl sjungen, hfligt anslog åhörarne. Orden till densamma sägas vara författade af en f. d. Örebrobo. prisbelönte skalden, magister Tore Strömberg. Musiken åter förskrifver sig från direktör Lewerth, stadens orgelnist: och kyrkosångare samt f. n. sånganförare i filharmoniska sällskapet, Örebro (manliza) sångförening och Carolinska läroverket. Med benägen tillåtelse gifver jag eder del af denna sång. Med säkert öga; stadig hand Framåt, du raska skara! För Frihet, Kung, och Fosterland, Att möta hvarje fara. I lust och höd, I lif och död Man känne Nerkes skyttar! Vi samlat oss till Sverges värn — Hell dig, vårt land, du sköna! Vårt bly är varmt och hårdt vårt jern, Det skall vår ovän röna; Han komma må Att pröfva på En dust med Nerkes skyttar! Och ljuder här en gång hans horn Bland skaror utan ända, Med öfvad blick vi då ta korn Och bjuda honom vända. När hvar tar sin, Så tar jag minp, Så tänka Nerkes skyttar. Var glad, var trygg, vår fosterbygd Med rosor, och med pilar,!) På manlig styrka, qvinlig dygd Som för din lycka hvilar : Så skall ock bli — Det svära vi 4 Det svära Nerkes skyttar. Till slut visades en lefvande tafla, som, efter hvad det förmodades, hufvudsakligen anordnats af en från vår ort bördig, för tillfället på besök i hemmet här sig uppehållande konstnärinna. Taflan var vacker, storartad, tilltalande, tankerik. Doktor Gumeelius, Engelbrektsskalden, hade dertill författat ett förspråk. I sammanhang härmed må jag ej underlåta näm. na en sak, som antyder, med hvad känslor Carolinska läroverkets studerande ungdom omfattar frågan om skarpskyttegillen och folkbeväpning. Likasom i: fjol denna ungdom skyndade att, följande ett af äldre stadsbor gifvit föredöme, anordna spektakel. till stärkande af fonden för minnesvård åt frihetshjelten Engelbrekt; likasom samma ungdom, då insamlingen till Engelbrektsvården började, genast af egen drift deri nästan mangraunt efter råd och lägenhet deltog, sammanskjutande inom sig något öfver 200 rdr; — likaså förbereder den nu med vederbörligt tillstånd och benäget biträde ett sällskapsspektakel till förmån för skyttegillets kassa. Det förljudes, att två stycken dervid komma att gifvas, af hvilka det ena är författadt af en bland de unge deltagarne. ) Nerikes vapen.