— Vid den svåra missväxten år 1852 i de 14 nordligaste socknarne af Wermland :gjordes för denna då så arma andsdel en insamling öfver hela riket, hvilken visade sig så storartad, att, sedan med 69,892 rdr 25 öre de behöfvandes nöd blifvit afhjelpt, en betydlig summa kunde reserveras för framtida behof. Denna summa uppgick vid innevarande års början till 58,766 rdr 21 öre, som af konungens befallningshafvande då öfverlemnades till Wermländska hushållningssällskapets vård. Strax derefter inkommo från ofvannämnde socknar dels en ansökan om utbekommande af dessa medel för att efter folkmängden i församlingarne utdelas och efter godtfinnande användas, och dels ett förslag att bilda arbestinrättningar inom dessa sockrar, men. reservera en beböflig summa för kommande behof. I anledning häraf nedsattes en komitå, som skulle utarbeta förslag till mediens användande, hvilket förslag, efter en väsendtligare ändring af beredningsutskottet, blifvit af hushållningssällskapet gilladt. Detsamma innefattar hufvudsakligast följande bes stämmelser : Af medlen reserveras ständigt en fond uppgående till 25,000 rdr, hvilken efter bittills följda grunder skall göras fruktbärande, och som ej inom bemälde socknar får utdelas eller utlånas, utom vid verklig nöd och då andra tillgångar för afhjelpandet deraf saknas; fonden skall så placaras, att den är lätt ullgänglig just för ett sådant olyckligt fall. Återstående åelen af medlen skall utlemnas säsom förlagslån för jordförbättringar och odlingsföretag inom ofvannämnde socknar, med återbetalningsskyldighet under sex på hvarandra följande år och med 4 procents ränta. Dock kommer ej någon socken i åtnjutande af dy