Aftonbladet – 19 november 1860, sida 1

som han och sökt tvist med er för att få slåss.n Lothbard gjorde en kall bugning, liksom om man sagt honom en artighet. Här är endast frågan om det uppträde, som framkallat denna duell, återtog ban, poch jag boppas att herrarne alla skola gifva mig det rättvisa vittnesbörd att jag dervid hibehöll ett lugn och en kallblodighet; som bort visa löjtnant Aberney att jag alldeles icke önskade att komma i delo med honöm., Det medgifva vi. T Herrarne måste äfven erkänna att det oaktadt för mig icke återstod något: annat än en utmaning, såframt jag ej inför er ville framstå såsom en man utan hederskänsla. Det är fullkomligt sannt. Nåväl, om ni nu erkänner detta, så boppas jag ni ännu mer skall göra det sedanjag till den historia löjtnant Aberney berättade bifogat något, som han dervid förgätit. — Han har talat fullkomligt sannt då han sade, att min farfader var svensk ädling och öfvergaf fosterlandet för att gåirysk tjenst. Sannt är äfven att min far tjenat Ryssland och att jag sjelf varit rysk undersåte; men fullkomligt falskt är det att jag såsom en öfverlöpare lemnat Ryssland. Det är med kejsarens tilllåtelse jag gått ur detta lands tjenst och såsom en fri man återvändt till Sverge, det jag ifrån ynglingaåren betraktat såsom mitt fädernesland. Ligger i denna handling något som är kränkande för hedern, då är jag beredd att genast gå ur svenska flottans tjenst. Jag lemnar åt berrarne sjelfva att pröfva, om någon af er kan stämpla mitt uppförande såsom ovärdigt kamratskapet med er. Vare detta långt ifrån 08s,, svarade den äldste af officerarne. (Forts.). e—— ER SEEN