Aftonbladet – 19 november 1860, sida 1

stanna på platsen. Hämdens stund var inne: Han skulle få se sin förhatlige rivals blod. Tage tyckte sig knappast kunna lefva den timma som återstod, så otålig var han; men då han och hans kamrater begåfvo sig till mötesplatsen, var det något inom honom som likt en varning upprepade: ; Antingen återvänder du icke eller ock belastad med en mennviskas lif på ditt samvete. Detta samvete, som ända till i dag varit skuldfritt. Framkommen till mötesplatsen fann han Lothard der före sig. Denne var helt allena. Har ni ej någon sekundant? frågade Tage, obehagligt öfverraskad af att finna sin motståndare ensam. Han har lofvat vara här klockan 6. Några ögonblick sednare anlände doktor Wagner. Lothard väode sig nu till Tages vänner, sägande med sin förunderligt klara stämma: t Innan löjtnant Aberney och jag med vapen afgöra vår tvist, önskar jag till herrarna få ställa den frågan: Hvem af 088, löjtnant Aberney eller jag, anse herrarne hafva inledt det föga hedrande uppträde, som för en timma sedan egde rum ? Denna fråga framkallade en ögonskenlig förlägenhet. Tages vänner ville icke gerna anklaga honom, och likväl kunde de icke förneka att han var den felande. Då svaret på Lothards spörjsmål dröjde, återtog han med en tydlig skärpa i tonen: Då min fråga ställes till officerare vid svenska flottan, behöfver jag visst ej befara, det svaret icke skall blifva fullt opartiskt. Det är blott ett erkännande af sanningen jag begär af herrarna.n Nåväl,, sade den äldste af de tre unga männen, vi måste öppet bekänna att Aberney ensam har skulden i hvad som här tilldragit sig; men å andra sidan måste vi ärligt säga löjtvant Canitz, det vi anse Aberneys uppförande endast såsom en följd af alla de obehag han ombord på fregatten haft genom löjtnanten, I hans ställe hade vi handlat