Aftonbladet – 19 november 1860, sida 1

förtjent af ett kok stryk; men alldeles icke af ett skott krut eller: ett värjstygn. Sedan denna dom blifvit fäld, kände sig Tage något lugnad, och man begaf sig ut i biljardsalen, der Tage och ett par af hans kamrater togo sig ett parti. Alla de kringstående följde med uppmärksamhet spelet, emedan Tage utmärkte sig för stor skicklighet. Han skulle just göra en vacker stöt, då någon vidrörde hans axel. Han vände sig förtretad om mot den ovälkomne störaren, och blef ej litet öfverraskad då han befann sig ansigte mot ansigte red Lothard. Ni önskade slåss med mig?.sade Lothard. Jan, svarade Tage. Lothard drog upp sitt ur och såg derpå. Klockan är nu fem, — således om en timma på Neutral-Ground, der korkskogen börjar på vägen till S:t Rogue. — Vapnen eger ni att bestämma.s Pistol.v Har ni sådana med er i land ? Jal Merltag dem då; men ni torde tillåta att jag gör ett vilkor vid vår duell. Hvilket? Att den sker i våra tre kamraters närvaro. De hafva bevittnat skymfen, de böra äfven bevittna upprättelsen. Jag går in derpå. ,Godt, om en timma således. Med biljardspelet var det slut. Tage och hans kamrater aflägsnade sig. Huru häftigt blodet än sjuder i våra ådror, hvilka de sinnvesrörelser än äro, som förmå en menniska att utbjuda en af sina likar på envig, finnes det alltid något ögonblick, då eftertanken stjäl sig till att höja sin röst midt i den orkan, som rycker förnuftet med sig. Detta ögonblick: inträftar, när duellanterna begifva sig till mötesplatsen. Då Lothard giort utmaningen kände Tage sitt hjerta slå af fröjd. . Han skulle således med ens befrias ifrån denne förbatlige Canitz; ty antingen skulle han sjelf eller ock Lothard