Aftonbladet – 19 november 1860, sida 1

liten historia, som helt säkert skall intressera baron Canitz.n Lothard teg och rökte. Då uppassaten kom in med vin och glas, sade han: Tag upp tidningens Dervid pekade han på den Tage ryckt ur hans hand. Uppassaren räckte honom den, men Lothard bad honom lägga den på det andra bordet. Nå, baron, skall ni icke slå i våra glas? återtog Tage. se Fyll i herfrarnes glas,, blef Lothards svar. Ni skall dricka oss tillb, menade Tage. Lothard lät sitt glas stå orördt. Ah! jag förstår... Ni vill först höra min historia. Ingenting är billigare,, sade Tage. De öfriga officerarne slogo sig ned omkring bordet, en hvar med det föga vackra, men tyvärr alltför vavliga känslan af skadeglädje; vid föreställningen ått nu skulle komma något rätt obehagligt för den person de hade ett nfundsamt öga till. . Lothard bibehöll sitt kalla yttre, icke: en muskel i hansansigte förrådde minsta skiftning af sinnesrörelse. Han rökte med likgiltig min sin cigarr. Det gafs,, började Tage, hvars hela utseende utvisade upphetsade känslor; en svensk adelsman, som förrådde fosterländet och gick i rysk tjenst. Dente mans förrädert belönas deös: af ryska regeringen på (det fik 36, Han blef en mäkta rik many och hans söner, som troget följde fadrens trolösa hendlingssätt, omfättades med stor gunst af tzaren. En af dessa söner bade också en son, född roch uppfostrad i Ryssland. Man kunde således förvänta att denne borne blifva en god undersåte; men nej; Han blef i sin tur affålling, och i stället att såsom en man af heder stå I qvar i det lands tjensty der ban var född, i gick han derutur i samma ögonblick Ryssland bäst behöfde sina officerare: Ean tjenade först vid engelska, sedan i svenska flottan. Vi åtnjuta äran af att bafvaodenne öfverlöpare till kamrat; en ära, den okvurje svensk: officer borde anse för en skam. Dock, detta hörer till mannens offentliga lif. Han eger äfven