Aftonbladet – 17 november 1860, sida 2

Men en skicklig chef har sällan en sådan utvald besättning, ock han måste ändå gå segrande genort alla de Kinder som möta honom, eller ock anses Han oskicklig att bekläda sin post,, invände en af officerarne. Endast den okunnige kan fordra något sådant; men dessa stora anspråk härflyta derifrån, att det till en stor del beror på chefen ått göra sin besättning till hvad den bör vara, för att motsvara de anspråk man kan Hafva på densamma. En chefs sjömannäblick säger bonom från första dagen han är ombord hvad som fattas. Så snart Hän fått detta tydligt måste han vara outtröttlig i att afhbjelpa bristerna och genom daglig öfning leda folket till fulländning genom den största noggrannhet öch stränghet vid hvarje förefallande exercis eller manöver och vid den minsta småsak. Underhjelpas dessa bemödanden af hans offis cerare, skall han ovilkorligen lyckas göra sn besättning till en fullkomligt god och duglig. Pger någon dödlig rätt att känna sig stolt, i ordets egentliga bemärkelse stolt öfver sin viljas kraft och hvad han genom den vunnit, så är det en skeppschef, med ai honom uppöfvadt. befäl och besättning. Det är hans nit och hang intresse som : jort dem till hvad de äro, och omnågon bör vara älskad, så är det han. Om ban är en riktigt öfverlögsen man. så vet han äfven att hvad ban är, detär han endast genom sin besättning, och hvad den sednare är, det har den blitvit genom honom. De äro oskiljaktiga, fast till sin betydelse skilda elementer uti det siora hela som källas en utmä kt örlogsman. IHvsrje officer på densamma bör anse såsom en helig pligt ait af alla krafter bistå sin chef, genom att medintresse och noggrannhet uppfylla sina åligganden. Den minsta förseelse af en officer anser jag tio gånger tadelvärdare än den största af en matros, emedan dylikt exempel af be