Aftonbladet – 17 november 1860, sida 2

för dess arbeten gynsam vinter. Påfven och italienarne. Det är ett af gammalt väl kändt förhållanle; att sympatierna för påfveväldet iogenstäles äro ljummare än 1 den heliga: stolens pmedelbara: närhet. Italienarne — och bland: lem ej minst innevånarne i sjelfva Kyrkostaten — hysa och våga öppet uttala åsigter om prestväldet, som skulle komma rättroende katoliker i Irland och Frankrike att häpna. Det är derföre ingenting öfverräskande, då vi rån Italien höra. huru den nya styrelsen i Umbrien och Markerna vidtager de mest enerziska och genomgripande åtgärder för det samla prestregementets. uppryckande med rötcerna, utan att ens från den okunniga landtaefolkningens sida förspörjes det minsta gny if ogillande: :Den-skänker tvärtom. dessa åtgöranden det mest entusiastiska bifall. Ett särdeles intvessant bidrag till skildrinzen af denna: stämning hos det italienska folket ger följande af Sigcle meddelade bref från den utmärkte och högt aktade franske nistorieskrifvaren. Henri Martin, som nyligen genomrest såväl de delar af. Kyrkostaten, bvilkåa fransmännen hålla besatta, som de, avilka blifvit införlifvade med konungariket talien. -Brefvet till Sitele lyder: Revolutionen är fullbordad med en lätthet och eu glädje, som gjort den till en folkfest allt intill. Civita Vecchias portar; icke en enda excess, ej en enda våldsamhet; enhälligheten i rörelsen betryggade ordningen och den fredliga karakteren deri; så snart de påfliga gensdarmerna voro borta tänkte ingen på möjligheten ens af en konflikt. Det väsendtliga och nya. häruti var landtfolkets fullkomliga endrägt med stadsboerna. Jag färdades mellan, Corneto och Viterbo förbi en byg hvars amfiteater af gamla hus, omgifna af nerier, öfver hvilka en vacker palm reser sig, syntes på långt håll. Ack, hvilken fest man firade här, då Italiens bangr restes! utbrast en af mina följeslagare; och att sedan nödgas taga ved detl Allestädes: bära li. contadini, bönderna, ända ned till barnen den: italienska trefärgade kokarden på hjertat eller den trefärgade fjädern på hatten; ty instinkten för det pittoreska gör sig alltid gällande hos dem. De bära de tre färgerna två steg från de orter, der man åter planterat den påfliga fanan, och barnen, som leka med de franska soldaterna, sjunga obesväradt den sång, som nu ljuder från Mont Cenis till Etna: LItalia non pit vuole Di stranieri tiranni.) Våra soldater veta ganska väl, att det ej är dem det epitet åsyftar, hvilket denna sång gifves österrikarne. Det finnes ett parti af reaktionärt landtfolk i Neapel, och måhända ännu en spillra deraf i bertigdömet Modena samt till och med i en och annan vrå af Romagna; men det finnes intet qvar deraf i denna del af de romerska provinserna. År 1848 voro contadini fiendtliga mot revolutionen och kämpade mot nationalgardet; år 1860 göra de allmänt gemensam sak med. henne. :De ha förändrat sig af på en gång moraliska och materiella skäl: den italienska nationalkänslan bar fått makt öfver dem, och man char lärt dem inse den civila och lagliga regeringens företräde framför monsignoris godtyckliga styrelse. De lefde midt upp i medeltiden, men i en medeltid försämrad genom ett beskattningssystem, som var värdigt det romerska kejsardömet i dess förfall; mäldskatten är ett bevis derpå: en uppsyningsman måste vara närvarande, då qvarnen var i gång, och han förseglade qvarnen, på det ran ej måtte mala honom ovetande; inkomsten af: denna skatt var betydlig. Detta är ej allt; sedaw mat erhållit uppsyningsmannens bevis öfver den erhållna qvan4) Italien vill ej längre ha några utländska tyranen otsnRROIEO———— AAA cement PES