med Gppmärksämhet lyssnade på hvad hån sade. Vid sådana tillfällen ådagalade han en förvånande öfverlägsenhet, och likväl talade ban -just då med em! flärdlöshet; sono eljest icke låg i. hans-stolta väsende. T Ofvannämnde dag bade män gjort en ganska vacker manöver. Nedkömna i guntummet, samlade sig alla, med undantag af Tage. omkring Lothard för att höra hans omdöme. Det stränga, kalla ansigtet blef ovanligt lifligt. de strålande ögonen ändu mera strålande, och Han yttrade sig med så mycken värma och intresse att en hvar med nöje lyssnade till hans ord. Tage hade slagit sig ned i andra ändan af gunrummet. Diskussionen var särdeles liflig. Blek. och med molahöljd panna blickade Tage bort till sin förhatlige rival, hvilken han. trots allt som bort bevisa motsatsen ansåg för den, hvilken varit upphofvet till Skuldfrids försvinnande, -Det intresse kamraierna visade Lothard förtretade Tage, lika mycket som den vältalighet och sakkännedom hvarmed denne framställde sina åsigter. Han kände sig uppretad då han öfvertänkte att denne Canitz stod framom honom i rang, i kunskaper, i noggrannhet vil fullgörandet a! sina pligter, ja i allt; hvilket också hade till följd att så väl chefen som sekonden betraktade Lothard såsom en förebild. Under det Tage gjorde allt för att reta upp sitt förbittrade sinne met den äldre kamrater fortfor samtalet. Man hade öfvergått ifrån manövrer till reflexioner angående sjömansyrket. : Innan vi yttra oss mera ;l detta ämnep. sade premierlöjtnant Steen, Så låtom os först göra. klart. hvad en sjöman är2? En. man, hvars. yrke det är att lefva på hbafvet, inföll en. af officerarne,så framt han!