Fast brassarnel Derpå vände han sig till Tage med ettironiskt leende sägande: Var nu god och låt hala ut förbolinerna något mera än nyss Han gick nu akterut. Det gifves ingenting som så mycket sårar en officer, han må vara den yngste sekundlöjtnant vid flottan och göra sin första resa, som då vakthafvande officeren kommer för-ut ech vill styra och ställa i det som är backofficerens tjensteåligganden. Grunden härtill är måbända en falsk ambition, en barnslig öfvertygelse som finnes hos de flesta underordnade, att de äro öfver alla rättelser; en ide att med epåletterna följer skicklighet i allt. Tage ansåg sin värdighet på ett kränkande sätt förnärmad, och när detta nu lades till all den förbittring han förut känt, stegrades hans ovilja mot Lothard till den högsta grad. Han qväfde likväl nu den harm som kokade inom hans bröst; men ban svor att Lothard en däg rätt dyrt skulle få betala honom alla de förödmjukelser han lät Tage undergå, Det raseri gom uppfyllde hans inre tillbakahölls nu af idiseiplinens .makt och vana att lyda, då mån är ombord; men befriad från dess tyglar, skulle Tage blifva fruktansvärd. Han förstod ejläran att glömma och förlåta, Han förstod blott att, kosta hvad det ville, måste han hämnas. — Han blickade dystert: på dessa länga mörka vågor som ruliade möt fregattens bog. Öfver hela denna vattenöken som omgaf fartyget hvilade ännu en half dager, som stod i fullkomlig harmoni med de dunkla, oroliga: och harmsna känslor, som hvälfde sig inom hans bröst. ; ; Hafvet sjöng sin entoniga och mäktiga sång för de båda unga männen, som å ömse sidör hyste de mest oblida känslor för hvarandra. De lyssnade icke till den enkla och majestätiska sången, de lyssnade endast till hvad svartalferna i deras inre sjöng för dem. De