Aftonbladet – 15 november 1860, sida 1

SEULD OCH OSKULD. ) BERÄTTELSE MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Utan ett ögonblicks dröjsmål öppnade Lothard det bref, som legat innelyckt uti doktorns. Det var ett af ryske kejsaren undertecknadt dokument, som gaf general Canitz arfvingar frihet att, i fall deså önskade, träda ur rysk tjenst och återvända till Sverge. Dermed var likväl fästadt det vilkoret att de förlorade alla de egendomar och alla de penningar de egde i sjelfva Ryssland. Kronobro fingo de likväl, såsom varande ett arfvegods, behålla ; men allt hvad den ryska frikostigheten skänkt dem såsom vedermälen af sin bevågenhet för det nit, hvarmed de tjenat densamma, ginge de förlustiga i samma ögonblick de lemnade Ryssland. Om något numera hade förmågan att glädja Lotbard, så var det läsningen af detta dokument. Om det hade innehållit att han skulle förlora allt hvad ban egde och som en tiggare begifva sig från ett land, der han nu var i besittning af en furstlig förmögenhet, så hade han valt att vara en ri tiggare. Nu kunde ej något val komma i fråga. Afkastningen af Kronobro utgjorde i sig en fortyn. Således kastade han med nöje ifrån sig den förmögenhet, som hans far och farfar på ett så föga hedrande sätt förvärfvat. Han ville ej behålla en enda kopek deraf. Med sitt fribetsbref på fickan begaf han sig till kejsaren för att anmäla sitt beslut och sedan resa långt, långt ifrån detta rike, som ban aldrig älskat. Vi skola nu kasta en blick på buru lifvet gestaltat sig för piofessor Aberney, sedan han nästan alldeles hufvudstupa måste Jemna FinJand och nedslå sina bopälar i Sverge. ) Se A. B.n:r 237—242, 244—246, 248—260 och 262—268,