Aftonbladet – 15 november 1860, sida 1

dem att lemna fosterlandet. De skäl, som föranledde dem till detta steg, gjorde-att Skuldfrid måste förtiga den vistelseort de hädanefter kommo att välja. I detta bref låg dessutom ett adresseradt till Aberney, det hon bad pastorn godhetsfullt fortskaffa. Brefvet till Aberney var synbarligen sBkrifvet under en högst uppförd sinhesstämning och vittnade om att den unga flickan beherrskades af bittra och smärtsamma känslor. Hon bad Aberney så bevekande, att hon äfven i en framtid, då sanningen framstod för honom, skulle försöka att tänka på henne utan agg och utan vrede. Hon sade sig vilja fly till verldens ända hellre än återse honom förändrad och förbittrad. Hon slöt med dessa ord: SSP Kärare än allt hvad jag hittills älskat har jag bållit farbror, och derföre vore det mig omöjligt att uthärda en förändring i farbrors tillgifvenhet. Förlusten af allt annat hade jag kunnat bära, men aldrig upptäckten af att jag icke mera vore farbrors kära Skuldfrid, och att emellan farbror och mig funnes ett något, som skulle skilja mig från roin vän, min far. Ack farbror, jag flyr, flyr, bedjende till Gud att få behålla minnet af farbrors godhet och kärlek, såsom en tröst för allt; som. blifvit mig. frånryckt. Helsa Tage, bed honom glömma, mig. Milt motsträfviga och svaga hjerta var icke skapadt för bonom, men intill min död skalljag ihöpkomma havs och farbrors kärlek, såsom de skönaste skatter lifvet egt för mig. Tänk utan agg och utan ovilja på farbrors djupt olyckliga Skuldfrid. Detta bref uppfyllde Aberney med verklig sorg. Hvad skulle han tro? På hvad bhänsyftade hon, om ej, på den svaghet, som förmådde benne öfvergifva fosterland och vänper; och hvilken kunde det vara, om. ej kärleken till denne Canitz. Pastorns bref häntydde äfven på något dylikt.. Hvad var naturligare än at Aberney skref till den han ansåg hafva spelat den usla rollen af förförare. Vi känna ordalydelsen af Aberneys bref.