böjelse för sin egen skull vinnlägga sig derom, utar äfven, så vidt det står i hans förmåga, dertill lifv: manskapets håg, allt detta begäres redan i de regle mentariska föreskrifterna och ligger helt och hållej i tidens anda, hvilken är helt annan nu än förr Fordom undervisades hundra, ja tusende rekryter gevärets bruk, utan att de egde den ringaste skick lighet i målskjutniog. Då fanns det äfven ett gan ska stort antal officerare, hvilka i hela sin l2foac aldrig hade afskjutit ett enda gevär. I våra daga är det helt annorlunda. Det egna exemplet verka: här mest, och derför kan man aldrig göra för myc ket, ty blott den, som känner sitt gevär fullkomligt om vet, hvad det förmår uträtta, blott den kan skjuta väl Från hänsynen till soldaten öfvergår författaren i Krigsvetenskapsakademiens tidskrift till det amplaste instämmande i den nu pågående rörelsen. Se här hvad en man af facket ur militörisk synpunkt säger derom: Vid detta tillfälle upprinner hos mig en tanke, som jag omöjligen kan undertrycka. Vore det nemligen ej möjligt, att utan några betydande utgifter utsträcka undervisningen i målskjut ning, och gymnastik till hela den fullvuxna ungdomen? Skulle man icke kunna skicka afskedade officerare och underofficerare till särskilda landsorter och städer, der inrätta skjutbanor och åtminstone låta dem skjuta till måls på alla söneller helgdagseftermiddagar. Blott den, som hade lu t, borde deri deltaga. Äfven borde skjutsällskap bildas. Med denna undervisning kunde äfven förenas den i gevär2ts söndertagande och hopsättning, hvilket skulle vara af en väsendtlig hjelp vid rekrytbildningen vid regementena. Skall ett folks krigiska anda väckas och höjas, så vinner man detta bestämdt vida mer genom sjelfva gevärets begagnande till strid, än genom att leka soldater. Derföre skulle jagtsällskap och motsvarande jagtlagar, som befordrade och ej betoge jagtlusten, här vara på sin plats. Ett folk, som älskar vapen, och vet att umgås med dem, är lätt att eldas för krig. Författaren framhåller vidare nyttan af gymnastik och simning. Hvad han här säger om soldaten gäller naturligtvis, såsom han också sjelf antyder, lika mycket folket i allmänhet. Han yttrar: I krigshärarne äro i allmänhet ej) ännu gymnastikskolor inrättade. Och dessa kunna omöjligen ersättas, såsom man lätt bör kunna inse, blott af bajonettfäktningen. Gymnastik lättar exercisplatsens arbete i hög grad, stärker kroppen och gifver, om man så vill, den fulla soldatbrukbarheten. Våra förfäder hafva ej förgäfves satt ett så högt värde på kroppsöfningar såsom ett medel för helsa och styrka. Om staten har ett oafvisigt behof att höja folkets kulturtillstånd och att befordra dess andliga bildning, så har han å andra sidan samma pligt att fullgöra för dess fysiska kraft, isynnerhet i hvad som beträffar armen. För medelklassen borde företrädesvis gymnastik och simskolor inrättas och till och med i vanliga skolor borde kroppsöfningarne anvisas ett vidsträcktare fält. Vid sidan af bokexamen borde den manliga ungdomen aflägga prof i gymnastik, vapenföring och simning. Om detta åsidosättes, så skall man i en framtid bittert ångra det. Historien om förgångna fälttåg lär oss tillräckligt den stora vigt, som bör fästas vid simundervisningen. Denna sonst bör hos truppen bringas till den högsta fulländling. — — — Gymnastik, vapenföring och simning itveckla medvetandet af stridbarhet och böjelse för rapentjenst. Slutligen berättar krigsvetenskapsakademien rån Frankrike följande om målskjutningsröelsen. Notisen är hemtad ur Moniteur de Armåee: Kejsaren har bemyndigat inrättandet af en natiovalskjutning i Vincennerskogen, som skall ega ram varje år vid den 15 Augustifesten, men som detta ir undantagsvis sker den 30 September. En mängd wrbetare äro sysselsatta med anordningarne. Icke nindre än 44 skott-taflor skola byggas, samt alla ranske och utländske skyttar inbjudas med hvad kjutvapen som helst. 6 skott-taflor äro förbehållna ationalgardet och armån, 2 för pistolskjutning och : för bågskjutningssällskapet. Ettstort pris af 10,000 r. är utsatt, och flera mindre, hvilkas antal ökas ;enom åtskilliga enskilda gåfvor, för att uppmuntra n sådan fosterländsk stiftelse. Stiftelsen är ställd inder en styrelse, hvars ordförande är general Guiod, rtilleribefälhafvare i första artillerifördelningen, och land öfriga ledamöter är äfven chefen för central: kjutskolan i Vincennes Nesler och hufvudredaktören ör tidningen le Sportn.