Aftonbladet – 14 november 1860, sida 2

punkt i sitt lif, då detta papper kanske kan vara er af oberäkneligt värde. Tila skulle jag känna menniskobjertat om ni ej just nu önskade er fri. Jag hoppas att ni klart inser att jag vid detta tillfälle handlat som en vän, men ej som en fiende. Om jag varit det sednare, då hade ni aldrig erhållit detta dokument. Nu ett slutord: Ni anser mig med afse-ende på mamsell Smidt hafva handlat trolöst;; i så fail måste jag underkasta mig er orätt-visa. Jag vill emellertid upplysa er om enm sak, nemligen att då ni skickade mig till Ek-orp för att bistå den sjuka, fann jag henne: mera angripen till själen än till kroppen. Hvad som förefallit mellan er och henne känner jag ej. Något rätt förskräckligt måste det väl hafva varit, ty hon upprepade: oupphörligt: Detta var då den stora hem-ligheten, O Jesus förbarma digl På ett par lygn var hon fullkomligt ifrån sig; men på: let tredje, då jag kom, föreföll hon mig lugn.. don aftvingade mig då det löftet, att ej upp-lysa er om det beslut hon fattat, och hvilket: on meddelade mig, nemligen att lemna Fin-and. Jag gaf henne mitt ord uppå att först itta dagar efter hennes afresa gifva er det oref hon skref. Ni skall kanske säga att det var oädelt andladt mot er. Möjligt; men såsom menniska och en man med hjerta kunde jag ickeippföra mig annorlunda mot den unga flic-an, som beslutat att förr dö än Ivart hon tagit vägen, känner jag ej ; Nu, herr baron, har jag blott att bifoga; tt jag nedlägger min befattning som Kronoro läkare samma dag jag får min afskedsnsökan från — provincialläkarebefattningen ifallen. Vi äro således skilda. Må ni alIrig komma att ångra de orättvisor ni begått not er fordne lärare J. Wagner. (Forts. följer.) Mo