Det Wedinska målet. Söderhamn den 9 Nov. Målet mot guldsmeden rådman Wedin angående kontrollförfalskning förekom inför rådhusrätten härstädes förliden gårdag. Efter protokollssjusteringen, dervid den tilltalade anmärkte att han angående vittnet Flodmans vittnesmål had uppfattat att F hört berättas, ej sjelf sett att W vid resor till Gefle marknad tagit ringar med sig som voro kontrollerade och lemnat ostämplade hemma, enär de der icke gingo åt, förklarade han detta förhållande, som han likväl icke förnekade, härröra deraf, att bruket var i Gefle att stämpla sådana som de här ifrågavarande ringarna, hvilka dock voro något olika och således kunde stämplas utan skada, hvarföre W. också gjort sina ringar af detta slag liks med dem. Härefter föredrogs magistratens skrifvelse till kontrollverket angående de förra gången inlemnade pjeserna samt öfverdirektörsembetets svar derå. Angående magister Rönnqvists ringar upplyste skrifvelsen att stämpeln å isynnerhet den ena af dem var mycket otydlig och tycktes varit ditslagen med ett metallstycke, och det ansågs icke osannolikt att stämplingen försiggått på det af vittnena uppgifna sättet: men om det var falskt stämpladt, kunde likväl öfver! direktörsembetet icke bestämdt uppgifva. En nål med kula, saknande all slags stämpel och tillhörig kaptenskan Kullenberg, förklarades vara af sådan beskaffenhet att den mycket väl kunde stämplas, och vid kontrollverket förekom ofta stämpling af sådana, vida mindre arbeten. I öfrigt saknade de undersökta pjeserna dels kontrollstämplar dels årsbokstaf. Till sist upplystes att W. ej förut fanns hos koptrollverket antecknad för underhaltiga arbeten. Den tilltalade förklarade allt detta på sitt vanliga vis och ville för öfrigt ej ingå i något svaromål härpå, förrän det blifvit bevisadt att han gjort arbetena, enär hans arbetare skulle lika lätt kunna vara skyldiga dertill; sin namnstämpel derpå förnekade han likväl icke, enär den funnes jemt tillgänglig, äfven för arbetarne. Årsbokstafven visste han ej det vara någon påföljd för honom att icke utsätta, helst som han nästan alltid undvikit att slå den på guldarbeten, hvilka hade tillräckligt med stärplar ändå, och isynnerhet som stämpelförrättaren icke gjort någon anmärkning deremot, oaktadt det skulle vara föreskrifvet att afstämpling ej fick ske förr än alla andra stämplar funnoe påslagna. Wedin ville undandroga sig all ersättning för alla nadersökta arbeten, förutom Nordahls, och kunde visst icke förneka åklagaren att roa sig med att samla af hans arbeten. Wedin yrkade åter att få gå hem, att egaren till den ena af de inlemnade ringarna skulle åläggas att nästa rättegåogsdag styrka det han af W. köpt densamma och skulle då inkomma med sina slutpåståenden. Åklagaren yrkade de nu inlemnade ringarnes insändande till undersökning hos kontrollverket, hvilket, efter öfverläggning bifölls och målet uppsköts till det 21 dennes, hvarjemte förklarades att inga vidare arbeten, som ej vore förut hos kontrollverkot undersökta eller hvarom bevis att de vore för