Aftonbladet – 13 november 1860, sida 3

Sjöbjelten Thomas Cochrane, grefve af Dundonald. England har förlorat en af sina största och mest berömda sjöhjeltar, hvars namn är förbundet med nästan,alla de stora händelserna i början af detta århundrade, och hvars bedrifter låta: äfventyrligare än någon romansjeltes. Den 31 Okt. dog i den höga åldern at 83 år amiral Thomas Cochrane, grefve af Dundonald, född den 14 Dec. 1775. Historien, säger Times i sin nekrolog, kan uppvisa endast få exempel på en sådan man och på sådana bedrifter; det har funnits större hbjeltar med bättre tillfälle att visa sin storhet, men ingen soldat eller sjöman i den nyare tiden har utvecklat mera utomordentliga egenskaper än den man, som nu ligger på bår. Cochrane gick tidigt till sjös, och under sin farbrors, amiralen sir Alex. Cochranes beskydd genomgick han hastigt de lägre graderna, medan hans oförvägenhet, rådighet och sjömannaduglighet gjorde honom till armåns afgud. Men han var ett oroligt hufvud, som alltid ville resonnera och opponera, hvilket ej bebagade amiralitetet, .och i stället för en fregatt eller ett linieskepp fick den unge kaptenen en liten skuta om 158 tons, hvilken var så liten, att chefen kunde bära ammunitionen till ett helt glatt lag isina fickor, samt att han, då han skulle raka sig i sin hytt, måste sticka upp hufvudet genom skylightet och begagna skansdäcket till toilettbord. Med detta usla fartyg stack Cochrane i sjön och utförde oerbörda bedrifter; på 13 månader uppbringade ban 50 fiendtliga fartyg med tillsammans 122 kanoner, deribland-en fregatt om 32 kanoner med 319 mans besättning; slutligen blef ban dock sjelf uppbringad af tre franska linieskepp cch måste tillbringa några år som krigsfånge. Sedermera blef han medlem at underhuset och uppträdde som obeveklig radikal. Hans bana blef plötsligen hejdad år 1814 genom en egendomlig tilldragelse; Cochrane hade börjat spekulera på börsen, och för att höja kurserna, fick han ett rykte utspridt, att Napoleon abdikerat; för detta bedrägeri blef han dömd till böter, fängelse, förlust af ordnar och tjenst samt utesluten ur underhuset, i hvilket han dock längre fram åter fick säte. I en följd af år var Cocbrane nödsakad att vistas och verka utomlands, och han fann dels i Amerika (Chili och Brasilien), dels i Grekland en vidsträckt tummelplats för sin äfventyrliga oförvägenhet. År 1832, under sjömanskungen Wilhelm IV, återupptogs han i den engelska marinen såsom konterami: ral, fick sina ordnar tillbaka och kommenderade i några år till 1851 en engelsk eskader i Westindien. Sedan dess har han ej varit använd, ehuru många funnos, som tänkte på bonom i sista kriget med Ryssland; man är temligen allmänt öfvertygad om, att Cochrant ej skulle ha åtnöjt sig med den passiva roll. som sir Charles Napier spelade i Östersjön 1834. Han följde kriget med-stort intresse och var outtröttlig i djerfva förslag att för störa Kronstadt. För ett par år sedan utkommo -hans memoirer, hvilka spritta af lil och innehålla ett outtömligt förråd för kommande författare af sjöromaner.