Aftonbladet – 13 november 1860, sida 3

NME NART BYTS MIF PVARRBIS ter rer väl ingen om sitt presterliga anseende mån adjunkt vilja. jäfva och ejbeller förneka att han har rundelig tid dertill. En.gaommal landtprest. Ledamoten af bondeståndet vid nyss slutade riksmöte; P. F. Mengel, har begärt plats i bladet för nedanstående uppsats, som vi införa, ehuru vi för vår del anse Mengels omdömen om sina ståndsbröder nog omilda, och äro förvissade att det stora flertalet af ståndets ledamöter skola genom kraftig handling ådagalägga uppriktigheten af sitt nit för reformens och framåtskridandets sak. Den insända uppsatsen lyder som följer : Till Bedaktionren af Aftonbladet. I -bondeståndets klubblokal framlade jag den 20 i förra månaden en skriftlig anmälan derom, att jag, om heisa och krafter tillåta, ernar utgifva Karakteristiska bidrag till Bondeständets Riksdagshistoriav — å bvilket arbete mina ståndskamrater, om de intresserade sig för detsamma, kunde subskribera. Åtskilliga af dem antecknade sig genast för 20, andra för 10, flera för ett mindre antal exemplar. Jag slutade :deraf att.arbetet intresserade åtminstone dessa. Men plötsligen försvann min anmälan, och några dagar derefter behagade en här utkommande tidning uppgifva att ifrågavarande anmälan utgjorde en smädeskrift mot bondeståndet. Förmodligen trodde redaktionen af nämnde tidning att dess uppgift icke kunde vederläggas, sedan corpus delicti — min skriftliga anmälan — blifvit undanskaftad. Men lyckligtvis eger jag koneeptet i behåll, och jag tager mig friheten vördsamt bifoga det med ödmjuk anhållan, att redaktionen täcktes intaga detsainma i Aftonbladet, på det att de, som tilläfventyrs satt tro till uppgiften om handlingens smädliga beskaftenhet, sjelfve må kunna öfvertyga sig om grundlösheten af berörde uppgift. Stockholm d. 6 Nov. 1860. P. P. Mengel. Till mina högtärade ståndskamrater ! Vid tvenne riksdagar har jag njutit den äran, jemte det oskattbara nöjet att fungera såsom representant i det hedervärda bondeståndet, hvars öfverläggningar, beslut och verksamhet, såväl uti som utom ståndets samlingsrum, jag ansett som en kär pligt att med största möjliga uppmärksamhet följa: Till egen efterrättelse, möjligen ock till andras nöje, har jag gjort noggranna anteckningar rörande allt det märkliga som inom ståndet förekommit. Aldraminst för eder behöfver jag närmare utreda hvarföre dessa avteckningar alltjemt tillväxt i omfång och — så vidt jag sjelf kan döma — äfven i intresse, då det ju är genom eder nitiska medverkan, som. jag blifvit satt i tillfälle att kunna göra dessa anteckningar. Ordna dem och gif ut dem på trycket,, ha några vänner sagt till mig. Men, tvekande har jag invändt: Borde icke dessa anteckningar ligga förseglade i femtio år, för att derigenom blifva ett dyrbart manuskri, t?. Mon bar svarat mig: Hvem bryr sig väl då om, ja. hvem erinrar sig väl då, att t. ex. Nils Persson varit ståndets talman, att Per Mattsson och Lars Rasmusson varit de inflytelserikaste, Matts Persson den vigtigaste, Josef Holm den tystaste bland de tysta, Liss Lars Olsson den längste och Almqvist ven kortaste i bondeståndet vid 1859—60 årens rikstag?s Och sannt är det — om femtio år, kanske redan om fem eller tio år äro vi allesammans bortglömda; ty de som då lefva skola blott erinra sig sådana män, som verkligen uträttat något stort och ädelt i mensklighetens tjenst, eller som i det minsta på fullt. allvar velat uppoffra sig för fosterlandets wäl, och, noga räknadt, kunna vi blott berömma oss af, att ha varit mycket återhållsamma då det gällt någon uppoffring — för egen del, på samma gång vi städse iakttagit all möjlig försigtighet. En omständighet har emellertid väsendtligast föranledt mitt beslut att utgifra ofvan omförmälda anteckningar, den nemligen, att allmänheten, hvars talan vi bort föra vid riksdagarne, alldeles icke tager någon närmare kännedom, hvarken om bondeståndets eller de öfrira respektive ståndens protokoller. De tryckas visserligen, men — de läsas icke. Det ojemförligt största antalet exemplar af dessa protokoller säljes ganska snart efter 2 rdr 25 öre lisp. såsom makulatur. Månget vördsamt memörials uti statsvigtiga frågor — t. ex. rörande bränvinet, skjutsen eller gärdesgårdarne — skrifvet, så att säga, med författarens eget hjerteblod; och sedermera tryckt på statens bekostnad och på ganska fast papper, användes skoningslöst redan några veckor efter riksdagens slut till — folkets upplysning naturligtvis? — nej — till Snusoch pepparstrutar. Visserligen är detta i bög grad sorgligt, åtminsone å den eha sidan; men å den andra kan dock icke förnekas, att dessa handlingar äro så omåttligt långa och vanligast förfärligt tråkiga, utan att ändock vara lärorika. Och dertill kommer, särdeles hvad beträffar bondeståndets protokoller, attur dessa uteslutas ganska ofta de mest pikanka diskussionerna, just de som företrädesvis kunna hänföras till katesorien: tidsbilder,. De referater af riksdagsförbandlingarne, som i tidvingarne meddelas, äro ofta ofullständiga och kunna lessutom lika litet som de tryckta protokollerna ramställa, om jag så får säga, det inre och innersta f ståndens förhandlingar, bearbetningarne för, och le ofta på djupet väl förborgade motiverna till besluten — med få ord sagdt, just det som mest skulle ntressera allmänheten och företrädesvis de resp. valmännen. Men endast den som sjelf är ledamot af ett riksstånd och:som derjemte har lust och fallenhet derill, kan blifva fullt hemmastadd i dessa innersta örhållanden — 7 intrigerna (sådana bedrifvas, som I äl veten, med lika skicklighet, fastän med olika ramgång i alla riksstånden.) Endast den som står i fullkomligt oberoende till la sina ståndskamrater kan till offentligt bedönande framlägga här ofvan antydda förhållanden ch utan tvekan blotta alla dessa intriger, som oftast, utt icke säga alltid, gå ut på enskilta. intressens rämjande — icke det allmännas väl, ty till beforIrande af det tarfvas inga intriger. Just emedan jag städse varit så lycklig att befinna nig i den mest angenämt oberoende ställning. till illa mina ärade ,ständsbröder, och emedan jag så serna vill bidraga till en rättvis dom öfver eder ib enr kåt cÅcAM fölkamhnd. och clatlisaen anv goo