Aftonbladet – 13 november 1860, sida 1

den och fattade en på bordet liggande pistol. Säg fort, lefver eller är hon död? Hon lefver och är frisk, svarade doktorn. Detta bref bör öfvertyga er deromo, bifogade han med ett fruktansvärdt leende. Ögonblickligen var brefvet ur doktorns hand, och Lothard läste dessa rader: När ni emottager detta, bar Harmen Aberneys dotter redan för en vecka tillbaka lemnat Finland. Sök icke; ni skall aldrig återfinna Skuldfrid.n Lothard utstötte ett rytande, och med en panters snabbhet kastade han :sig öfver doktorn, utbristande i fullt raseri: ,Skurk, du har bedragit mig! Om du egde tio lif, skulle du icke kunna gälda mig detta.n Med den ursinniga vredens hela styrka hade Lothard fattat doktorn om halsen med ena handen, i den andra blixtrade ett vapen. Wagner slöt ögonen; men i samma minut den besinningslöse Lothard skulle trycka af skottet, fattade någon om hans arm; kulan gick förbi Wagners hufvud och in igenom väggen. En röst, allvarlig, melodisk och mild, utropade på franska: ad Olycklige, vill du söla dig i din lärares blod! Vid ljudet af denna oförklarligt underbara stämma, föll pistolen ur Lothards band; ban släppte Wagner och vände sig om. Framför honom och doktorn stod en högväxt qvinna, med ett ansigte icke mera ungt, icke mera skönt, men med uttrycket af ett belgon. Hennes blick hvilade på Lothard. Deruti stod att läsa en passionsfull ömhet och djup sorgsenhet. Har du glömt din ed? frågade hon och sträckte ut handen emot honom. Har du glömt, att hvad helst denne man än begick för dålig handling emot dig, du aldrig skulle öka den rysliga skuld, som dina fäder stå uti till hans slägt? Den brottsliges missgerning måste af hans barn försonas. Du, den skuldfrie, skall godtgöra hvad den skyldige brutit. O, moder! mumlade Lothsrd med ljudlös röstjoch kastade sig på knä vid hennes fötter. Slut på första afdelningen.