Aftonbladet – 12 november 1860, sida 4

kontoret, och hade icke heller någon rapport om tilldragelserr blifvit till honom aflemnad. Klockan 8 på måndags morgonen, dagen efter häktningen, hade kaptenen friherre v. Otter infunnit sig å vaktkontoret och frågat hvar han kunde få träffa underståthållaren De Mar6, ty han ville genast ha häktade Tropp försatt på fri fot och betala de böter, som honom kunde ådömas för den förseelse han kunde ha begått. apten v. Otter hade då blifvit upplyst om att polismästaren träffades kl. 10 i poliskammaren, Konstapeln Dahlgren erkände att han på måndagsmorgonen varit ombord å f rtyget och erfarit, vatt det icke stod rätt till med Tropps häktande,, och hade anmält sådant till sin förman, öfverkonstapel Dahlberg. Dahlberg bestred dock denna uppgift, under förklaraade att han icke afvetat tilldragelsen förr än han läst artikeln derom uti Aftonbladet. Konstapeln Westlund hade förenämnde dag, då Tropp infördes å vaktkontoret, haft kontorsvakt och varit sysselsatt med skrifning samt icke fäst sig vid något. Deremot påstod han, i strid så väl med hvåd han uppgifvit vid polisförhöret, som hvad alla detre tilltalade nu inför domstolen uppgifvit, att Tropp skulle ha bes:ämdt svarat att ban vore straffad för andra resan stöld. De öfriga hade, såsom nämnåt är, bört honom svara: Ja, det är välan andra resan då., Å Tropps ombud yrkade att Westlund, som gjort sig skyldig till tvctalan, måtte hänvisas till sin själasörjare för erhållande af föreställning om edens igt. Konstapeln Ridman yrkade att Tropp måtte åläggas personlig inställelse. Efter öfverläggning afslog domstolen båda dessa yrkanden, och uppsköts målet till den 26 d:s, til hvilken dag flera vittnen skulle inkallas. — Falköping d. 3 No7. Den 31 sistl. månad insändes hit till lazarettet undantagsmannen Nils Andersson i Bredared, Rångedahla församling, illa skadad af skarpt eggjern genom inskärning tvärt öfver strupen af flere tums längd — tvenne dito vid venstra tinningen och flere å båda händerna, dervid isynnerhet högra handen var illa medfaren; dessutom flere sårnader såväl i ansigtet som öfrige delar af hufvudet. — Mannen, hvilken idkar gårdfaribandel, bade vid afgång från Ulleneds marknad, vid Hagaled emellan marknadsplatsen och Gökhems gästgifvaregård, blifvit påtrugad sällskap af en okänd person, hvilken var vid tillfallet iklädd grå rock med perlemorknappar samt byxor af samma färg, hade svart och grå ylle bindbalsduk och blå klädesmössa. Nils Andersson, en äldre, nykter och ordentlig man, gick lugnt med pipa i mun och käpp i hand samt påsen på ryggen, ett godt stycke, icke anande någon fara, då tvärt bans följeslagare stadnar, tillsägande Andersson att: nu har du vandrat så mycket du kommer att görar, hvarefter det ena knifshugget efter det andra vankades — såsom Andersson säger, att det blixtrade för ögonen. Rånaren ryckte derefter genast till sig af honom ett större. fickur af silfver — en af allmogen såkallad Wardare, märkt med anglo: sachsiska bokstäfver P. M. A. S. — begärde alla pen: ningar som fanns, (Andersson hade mellan 40 å 50 rdr i sin plånbok, hvilka undgingo rånarens uppmärk: samhet), och tog med detsamma omkring 6 å 7 rår i kontant ur bans västficka. Då Andersson bad; .skona lifvet öch tag penningarne, frågade rånaren: hvar har du dem; svaret blef: jag har dem i påsen; hvarefter rånaren i största hast medteg påsen, hvil; ken väl icke innehöll några kontanter, men väl bom: ullsdukar och tyger från Borås och Rydboholms fabriker för flere hundra riksdaler. Rånet skedde på öppna landsvägen på eftermiddagen, då det ännu icke var mörkt. Kronolänsman Jonsson, som tillfälligtvis fick besked om brottet, vidtog genast samma dag resa till stället och höll. noggrann undersökning och efterspanmingar, hvilka man hoppas om möjligt skola lemna tillfredsställande resultat i afseende på att få reda på rånaren.