Aftonbladet – 12 november 1860, sida 2

Den Whitworihska studsaren. Man läser i Göteborgsposten: På näg:a ställen inom landet ha numera ildat sig frivilliga skarpskyttecorpser, och xemplet skall, som vi boppas, locka till eferföljd äfven å andra orter samt framkalla nnu flera sådana. Beväpnandet af dessa orpser gör frågan om företrädet emellan de nånga olika konstruktionerna af skjutgevär, om på de sista tiderna uppstått, på visst sätt ill en dagens fråga. Genom den erfarenhet om vunnits vid engelska volontärcorpsernas kjutöfningar, tyckes man alltmer hafva komnit till det resultat, att de af den bekante, ngelske ingeniören Whitworth konstruerade evären äro att föredraga framför de eljest å mycket brukliga Enfieldstudsarne. Med anedning af frågans intresse för ögonblicket, ch då det är troligt att en del af de erforlerliga gevären, åtminstone för den här i Göeborg bildade corpsens räkning komma att unskaffas från England, anse vi det icke vaa ur vägen att meddela en berättelse om n i Frankrike nyligen anställd profskjutning ned de Whitworthska studsarne, af hvilken leras utmärktbet ännu vidare synes bestyrkas. Bland de många resande, som den storå nationalmålskjutningen i Frankrike i början if förra månaden lockade till Paris, befann sig ifven Whitworth. Samma dag han anlände dit, sammanträffade han med mr Cobden, som — genom ministern Fould, eller på något annat sätt — blef det medium, hvarigenom kejsaren fick veta att uppfinnaren afdet polygonala reffelsystemet befann sig i Frankrikes hufvudstad. Redan påföljande dagen lät H. M:t meddela mr Whitworth att han önskade träffa honom på en uppgifven tid. Vid det utsatta klockslaget infann sig denne och blef mycket nådigt emottagen. Kejsaren hade redan anskaffat sig några af mr Whitworths studsare och visade sig vara fullkomligt hemmastadd med de principer, på hvilka de voro konstruerade, men påstod att det vid anställda prof hade visat sig att de icke höllo sig rena. Ingeniören svarade att det var omöjligt vid en riktig behandling, och då kejsaren erbjöd honom att prötva sitt gevär vid Vincennes, ingick han villigt på att täfla med de bästa gevär som kunde uppställas emot hans, Han telegraferade derpå till Manchester efter sin medbjelpare mr Leese, en god skytt, hvilken nyligen hade vunnit första priset vid en stor täflingsskjutning i England. Sedan denne ett par dagar derefter anländt til Paris utmättes i Vincennes skotthållen, hvilka voro 500, 700 och 1000 franska meters distanser, (1 meter — 3 svenska fot); en komitå tillsattes för att öfvervaka försöket samt aflemna berättelse derom, och alla förberedande åtgärd r vidtogos. Påföljande dagen anställdes sjelfva profskjutningen och den Whitworthska studsarens öfverlägsen et befanns då så uppenbar och afgjord, att de franska skyttarne, vid 700 meters skotthåll, drogo sig tillbaka och helt och hållet afstodo från striden. Samma afton aflemnades rapporten om skjutningen till kejsaren, som påföljande dagen underrättade mr Whitworth att försöket ansågs fullkomligt tillfredsställande samt att H. M:t beställde ett antal af hans studsare, äfvensom att han. så snart han hunne vidtaga arrangement derom, ville sända en officer öfver tili Whitworths kanongjuteri för att anställa prof meå de kanoner han konstruerat efter sammö princip.