— Från Strömstad skrifver den 2 Nov. enj korrespondent till Göteborgs Handelstidning: I dag kl. half 3 på morgonen väcktes sta-: dens innevånare af det hemska ropet: elden : är lös. Elden hade utbrutit uti garfvaren Palmborgs garfveri med den häftighet, att inom kort hela hans sammanhängande lägen-, het af boningshus; garfveri och öfrige uthus-l; byggnader stodo i lågor och slutligen äfven nedbrunno; sprutor och manskap anlände sål hastigt som möjligt, och genom ett ansträngdt, och kraftigt arbete lyckades man hindra elden från att sprida sig; dock blef ena väggen på färgare Wejdicks nybyggda hus mycket förbränd och kolad samt en på andra sidanl. af Palmborgs hus belägen, färgaren Svan-: ström tillhörig uthusbyggnad äfvenledes betydligt skadad och ena väggen till stor dell uppbränd. — Ingen meiniska har blifvit skadad. Palmborgs lägenhet var efter eldsvådan år 1858 nybyggd och till en del brandförsäkrad i städernas allmänna brandstodsbolag för 4100 rdr rmt; men allt öfrigt af hans inbo, lager af läder samt varor för läderberedningen etc. voro icke assurerade. Palmborg var vid tillfället sängliggande sjuk och måste transporteras från det brinnande huset. Inga klädespersedlar blefvo bergade, hvadan han alltså hårdt träffas af olyckan. Ett temligen lugnt väder gynnade släckningsarbetet, hvilket försiggick i mycket god ordning. En del frunjfiipmer deltogo i början i detsamma, — Sedan ett bolag för sänkning och reglering af sjöarne Hjelmaren och Qvismaren bildat sig, hade samma bolags deputerade, brukspatronerna Montgomery-Cederhielm och Celsing, kapten Coyet, protokollssekreteraren Lamberg, friherre Djurklou samt fyra hemmansegare, tisdagen den 7 dennes företräde hos konungen för anhållan om rättighet att med segeldjupets i sjön Hjelmaren och Kanalen nedsättning till lägst 4,5 fot, få verkställa sänkning, hvarigenom en areal odlingsbar mark af öfver 26,000 tunnland kunde från sitt närvarande ofruktbara tillstånd förvandlas till bördig åker. Det förslag, som för sjöarnes sänkning är uppgjordt, upptager kostnaden för företagets utförande till 412,850 rdr bko. (D. A.) — Rågsådden i Skåne, som på flera ställen blifvit fördröjd och försvårad af det myckna regnet vid höstens början, har nu under de sista veckorna blifvit allmänt verksttäld. En så sen sådd är något ganska ovanligt. — Följande olyckshändelse berättas i Göteborgsposten för den 8 dennes: Då ångfartyget B. H. Santesson i måndags aftonen skulle afgå härifrån till Stockholm, tilldrog sig, under det fartyget ännu befann sig inom pålverket, att en af pinnarne sprang å styrhbjulet, hvarigenom rorgängaren Mattsson blef slungad öfver bord. Så snart olyckan märktes, stoppades genast, och räddningsförsök gjordes, hvilka dock i den mörka qvällen ej ledde till önskadt resultat. Mattsson förblef borta. Kaptenen återvände till bryggan och rapporterade saken hos polisen, hvarefter resan ånyo anträddes. Vid Lilla Edet hade han den sorgliga pligten att underrätta Mattssons der boende hustru om olyckshändelsen. Mattsson hade till ångfartygsbolagets fullkomliga belåtenhet varit under 5 år anstäld i dess tjenst. — -Oaktadt draggningar företagits såväl i tisdags som i går, har man ännu ej lyckats återfinna den döda kroppen. — Ett franskt fartyg, lastadt med lin och hampa, har natten till torsdagen den 1 Nov. strandat utanför Ölands östra kust. — Från Leith i Skottland skrifves den 20 Oktober om fyra stora ångare, som man har anledning tro gått förlorade under de starka stormarne under denna månad: Ångaren Edinburgh, som den 2 dennes afgick härifrån till Kronstadt, har sedan dess icke afhörts. För att göra sig förvissad om dess öde utsändes ångaren Ivanhoe att uppsöka densamma; den återkom i går från Nordsjön, som den genomkryssat på alla de delar, der största sannolikheten fanns aft anträffa den saknade, men intet spår var att upptäcka. Många fartyg anprejades, men ingen hade sett något fartyg liknande det eftersökta. Förgäfves styrde Ivanhoe ända till kusten af Jutland, ingen upptäckt kunde göras. Från ett af de anprejade fartygen. berättades blott, att man sett bomullsbalar, lika de ombord å Edinburghy drifva omkring. Under sådana omständigheter, skrifves det vidare, har man tyvärr nästan uppgifvit hoppet, att ångare, passagerare och besättning någonstädes blifvit bergade. Edinburgh var en skrufångare af första klassen, byggd 1858 i Leith och 845 tons drägtig. Utom befälhafvaren, kapten Steele, förde den en besättning af 27 man och hade 4 passagerare (en dr Mackenzie med familj) ombord. Utom Edinburgh nämnas ännu trenne ångare, Moscow, Thor och Viscount Lambton, hvilka voro blottställda för den fruktansvärda orkanen d. 3 dennes, och hvilka sedan dess ej afhörts. Sedan ofvanstående var uppsatt, har man trott sig fått upplysning om, att Edinburgh inkommit i en norsk hamn, Detta betviflas dock:af många, emedan man funnit ett blått namnbräde, sådant Edinburgh förde, med en bokstaf H, hvilken anses vara namnets slutbokstaf. — Hvad Möscow, beträffar, så anes den hafva förlist i samma trakt, som den ofta omnämnda Ärctic, emedan bomullsbalar af le nummer fartyget medhade påträffats några mil derifrån. — Angående Thor skrifves från Köpenhamn, att detta fartyg afgick