SVTB ESA ERE SE Te Te NT stor Nr RE d (J handtverk. De nya stadgarne för skogsläroverken. Då vi för någon tid sedan togo kännedom om en högst kuriös öfversättning af Hartigs lärobok i skogshushållningen, hvilken, som läsaren torde erinra sig från en anmälan om samma arbete, är utrustad med ett särdeles egendomligt språk, så föll oss i tankarna att regeringen under den 25 Maj detta år utfärdat nya stadgar för skogsläreverken i riket. Att denna författning skulle utgöra den första produkten af mera framstående beskaffenhet, som utgått från den förlidet år inrättade kongl. skogsstyrelsen, togo vi för afgjordt. Vår nyfikenhet blef :ganska stor och vi skyndade oss att anskaffa nämnde författning. Alltifrån det. ögonblick, då K. M:t befordrade landshöfding A. G. Ros till generaldirektör i skogsstyrelsen, hafva vi mycket funderat på, hvar och när hr Ros förvärfvat sig de för berörde chefskaps värdiga upprätthållande nödiga insigterna i skogsvetenskapen; ty vi kände att han gjort sin karrier såsom jurist och var landtdomare, då han befordrades till landshöfding i ett af de nordliga :länen, der han, specielt hvad skogshushållningen beträffar, på sin höjd kunde lära huru det går till att sätta yxan till roten. Kort efter det generaldirektörsfullmakten blifvit expedierad, inträffade riksdagen, hvilken hr Ros bevistade — ty K. M:t har upphöjt honom i adligt stånd — men om än lagrar kunna skördas på riddarbuset, skogshushållningsvetenskapen kan icke studeras der. Sekreteraren i skogsstyrelsen — i flera än ett af våra verk är sekreteraren annars styrpinnen — har städse tillhört konungens kansli, och torde också icke heller göra anspråk på insigter i skogsvetenskapen. Derföre har K. M:t vid förbemälde begge herrars sida satt en ville facieto — ett s. k. skogsvetenskapligt biträdes — alltså en ibland tre, som i skogsstyrelsens åligganden skall vara sakkunnig och hemmastadd. Denne ene är nu öfverjägmästaren Segerdahl, tillika direktör för skogsinstitutet och skaparen af den vidunderliga terminologi, som nu är anbefalld fill begagnande vid nyssnämnde institut. Visserligen är det för de profana, hvårtill vi höra, alldeles omöjligt att bestämma, huru stor andel hvardera af dessa tre, af hvilka skogsstyrelsen består, rätteligen har uti de nya stadgarne för skogsläroverken; men det vissa är, att på ganska länge haricke en vidunderligare författning emanerat, hvilket vill säga ganska mycket, särdeles om man besinnar att Minerva-Askelöf redan på sin tid ådagalade, det konsten att på god svenska skrifva begripliga författningar är en utdöd konst, För att emellertid blifva fullt hemmastadda i den förevarande författningsfrågan, ha vi äfven studerat de stadgar, som under den 15 Oktober 1828 emanerade, och hvilka ärg en frukt af den oförgätlige hofjägmästarefP af Ströms och den på sin tid utmärkte statssekreteraren Dankwardts förenade bemödanden. Vi hafva funnit dessa stadgar tydliga och bestämda, logiskt uppställda och affattade i ett rent språk, utan alla barbarismer. Uti 1:sta af dessa stadgar — vi skola kalla dem för korthetens skull de gamla — finnes på det tydligaste sagdt hvad som är skogsinstitutets föremåls. De nya stadgarnes första kapitel har till rubrik Om Skogsinstitutet. Dess föremål och organisation. Men hvad föremålet är har man helt enkelt uteglömt i de nya stadgarna. I stället innehåller dessas första S, att eleverna skola bibringas praktisk kännedom uti skogsinstitutets regelbundna skötsel oech förvaltning. Detta institut ha vi föreställt oss vara en läroanstalt för skogseleverna; men i hvad afsigt dessa skola praktiskt undervisas: i läroanstaltens regelbundna skötsel och förvaltning, hvilken antagligen åligger institutets direktör, torde ej så lätt kunna begripas. Meningen har naturligtvis varit, att eleverna skola bibringas praktisk kännedom i skogars (icke i institutets) regelbundna skötsel och förvaltning. Man kan sluta sig dertill af följande äfven i och för sig kuriöst uppställda stadgande: Någon passande, hufvudstaden närliggande skog ställes under institutets regelbundna skötsel och förvaltning, för meddelande åt eleverna af praktisk kännedom härutinnan. Den för några år sedan nedsatta skoögskomitn ådagalade synnerlig månhet om att i sina lagförslag dels begagna den -skogsterminologi, som aflidne hofjägmästaren af Ström grundlagt och i hvilken allenast svenska ord, såvidt möjligt varit, användas, samt dels att, i stället för ordet trakthuggning,, öfverallt nyttja ordet regelbunden skogshushållning, dels emedan förstnämnde ord antyder något armat än hvad dermed menas, och dels emedan en ändamålsenlig skogshushållning äfven kan bedrifvas på flera andra sätt, lämpade efter olika lokala och klimatiska förhållanden. Men i de nya stadgarne hafva författarne gått en belt annan väg, som lifligt erinrar om den märkvärdiga öfversättningen af Hartigs bok. Endast i stadgarnes 1:sta S förekommer den väl valda termen regelbunden; men redan i 7S begagnas den halftyska termen regelmässigr, i 11 det barbariska ordet ptrakthygges-afverkning och i 24 rationell sekogshushållning. I 4:de med flera SS förekommer det ganska riktiga ordet skogshushållning.,; men