Aftonbladet – 10 november 1860, sida 1

kallades likväl till densamma af en betjent, hvilken inträdde och anmälde att ett ungt fruntimmer önskade tala vid baron, Hvem är hon? frågade Lotbard, missnöjd öfver att blifva störd. Hon vill icke nämna sitt namn, men påstår sig hafva något angeläget att säga. Låt henne komma in. Lotbard reste sig upp från sin liggande ställning och for med handen genöm de mörka lockarne; i det han tänkte: sxUng! Då kan det icke vara ............n Dörren öppnades och betjenten yttrade: Var god och stig på. Baron sitter der och är alldeles ensam. In trädde en lång smärt qvinna med sänkt blick. Dörren tillslöts efter henne, der hon stannat straxt innanför densamma. Ilon och Lothard voro allena. Han reste sig upp och vände sig till henne; men stannade ech blickade nästan förskräckt på sin gäst, utropande: Skuldfrid I Innan vi gå att skildra den scen, som nu följde, vilja vi kasta en blick tillbaka och se bvad som passerat på Ektorp, sedan fru Smidt kallade sin dotter. Skuldfrid hade genast lemnat Lotbard och skyndat till modren. Då honinträdde genom srinden hade fru Smidt räckt benne ett bref, som med ett ridande bud anländt från Jun a. Det var af följande innebåll: Min fru! En stor ledsamhet som inträffat sör att jag måste bedja er låta Skuldfrid genast komraa till Junta. Jag vänder mig will ;r, på det. att ni må sända efter Skuldtridy i all hon vore utgången då detta ar Ögonblicken äro dyrbara. Med all aktning Sara Hederman.a Sedan Skuldfrid helt brådskande läst dessa ader, sade fru Smidt: Jag har låtit säga till om. förspänning. es och bed Gud att ingenting må ha drabat honom In Några ögonblick derefter var Skuldfrid på äg till Junta. Den unga flickan tyckte att ) der.