Aftonbladet – 10 november 1860, sida 1

SKULD OCH OSKULD.?) BERÄTTELSE MARIE SOPHIESOHWARTZ Ettdygn innefattar tjugofyra timmar. Degen åter utgöra ett intet i det oändligas stora rä-! kenbok ; och likväl buru mången omhvälfning, ien menniskas lif kan ej denna lilla knäpp! af tidens urverk innebära! nt :Den natt, som genomvakades af Kronobros rika och vackra egare, hade för Skuldfrid liknat alla andra nätter. Hon somnade medi tånkarne på främlingen, ehuru hon velat tänka på Tage, Under sömnen hade hon hvarken fröjdats eller plågats af några oroliga drömmar, och då hon vaknade om morgonen, var hon utan all aning om att denna dag skulle blifva signalen till alla de stormar, som voro ämnade att sköfla hennes lif. Med den vanliga vemödsfulla längtan, som numera återMs i hennes hjerta, helsade hon solens uppng. j E Fru Smidt yttrade efter frukosten till sin dotter: : u i Mitt barn, du har för min skull så länge försummat den stackars lama mor Veronika och skogvaktarens hustru, att du skulle göra mig ett nöje om du besökte dem. tt par timmar derefter, vandrade Skuldfrid På vägen till. skogvaktarens. En tyst aning sade henne att--det kanske vore möjligt, att hon under vägen kunde sammanträffa med främlingen. Denna aning bedrog henne icke; ty hon hade icke gått mänga steg, innan hon, till sin stora förvåning mötte Lothard i allön. Han brukade eljest icke gå: så nära gården. Vidhans åsyn skyndade Skuldfrid emot honom och ropade gladt: Hvad ni var snäll, som just i dag begaf er hitlc N Hade ni icke kommit att göra, någon. pro7) Så A. B. nr 237—242, 244—246, 248 —260, 262 263 och 264.