Aftonbladet – 10 november 1860, sida 1

och .om hvilken det gick så förunderliga rykten. Stödd emot grinden, qvarstod verkligen fru Smidt, afvaktande dotterns annalkande, Hon hade ansigtet vändt emotallgen. Lotbard; som endast befann sig några famnar derifrån, kunde mycket väl urskilja. hennes drag. Den unge mannen böjde undan qvistarna på busken, men släppte dem genast, mumlande: O, min Gud! detta hemska ansigte, hvilka minnen återkallar det icke i min själ! — Nej, det kan icke vara hon ,.. Någon helvetisk synvilla gäckas med mig.Han böjde åter med en hastig rörelse undan grenarne. Fru Smidt qvarstod orörlig ända till dess Skuldfrid framkommit till grinden. Tvenne ansigten kunna icke finnas så likan, stammade Lothard och -försjönk i tankar, hvilka i början tycktes vara ganska plågsamma; men slutligen skakade han sitt vackra hufvud för att befria sig ifrån dem, och ett uttryck af strålande glädje flög öfver hans ansigte, i det han hviskade: Hvad rör det mig, hvem som gifvit henne lifvet? Hon är au min. — Hvarken himmelens eller helvetets makter kunna rycka henne ifrån mig, sedan. jag vet att hennes bjerta tillhör mig, Skulle jag väl kunna upphöra denna rena och ädla flicka, derföre att hon är ett brottets barn? Nej, vore bon än född vid foten af en schavött, är hon sjelf en skuldfri dufva. — Skuldfrid —! Ah, buru mycket innebär ej detta namn! ...n Lothärd red bem till det stolta Kronobro, för första gånsen i sitt lif hängifvande sig Åt ungdomens gäckande illusioner om framtida lycka. Hans bjerta klappade af fröjd när han i fantasien såg det ögonblick, då han skulle hemföra den dystra enkans dotter, såsom sin maka och berrskarinna på det ståtliga Kronobro. Med hvilken prakt och lycka skulle han ej omgifva henne, och huru skulle han icke smycka henne med sin kärlek. — Det Var första gången den af rikedomen och naturen så frikostigt begåfvade unge mannen kände sig verkligt lycklig; första gången han erfor en flögt at sällhet genomila sin själ,