Aftonbladet – 10 november 1860, sida 1

menad, så hade jag icke längre stannat utanför grindarne, utan trängt in i er boning för att få tala vid. er,, syarade Lothard. . Ah! ni anar icke hvilka helvetiska nätter och:da-. gar jag framsläpat. Han förde handen öfver pannan. Men, min Gud, hvad är det då som plågar er? frågade Skuldfrid. Min kärlek till er, Skuldfrid, svarade han. uSer ni, jag är ju endast för eren källa till lidande, och likväl ville jag vara motsatsen. Lothard fattade hennes hand och förde henne till den lilla bänken, som stod: vid sidan om vägen och döldes af en hög enbuske. Sätt er här och hör, mig, sade han med en ton, . som röjde huru upprörd han var. Ack Skuldfrid, ni innefattar för mig lifvets allt; den himmel af lycka, dit icke en gång mina önskhingar vågat sig, och den afgrund af qval, dit icke ens föreställningen förirrat sig. Gif mig derföre en enda stråle af hopp, att .-cAhl förlåt, smärtan gör mig djerf — att ni en gång. kan komma att älska mig. Jag. vill tåligt vänta på den dagen, om den också ej, skulle randas förr än vid min död. Lat mig blott befrias från att jagas af den tanken, att ni älskar jen annan, ni 11 blifva. en. annahs maka; ty. dessa föreställn gar hafva varit nära att förvandla mig till en verklig, usling., Han skakade på hufvudet med en rörelse, som hade han velat förjaga hela det koppel af. marter, som dvaldes. derinom. Säg mig, fortfor han, om det icke. gifs något sätt för mig att Vinna exthjerta. Nämn mig de offer ni fordrar, och jag. vill underkasta mig dem, blott jag dermed kan förvärfva mig er ömhet., Han jtattade Skuldfrids händer. Jag har under hela mitt hf aldrig vetat hvad det ville säga att älska, eller att af. själen hålla någon kär; ni är den första som lärt mig himlen och helvetet deraf. Jag har hvarken egt mor, far eller syskon, . vid hvilken jag fästade Nu är. den 2, hyil mig, och utan er skulle jag icke förmå lefva. Han pressade hennes händer bårdt i sina. På Skuldfrids kinder skiftade purpurflam