Aftonbladet – 9 november 1860, sida 1

han med armarne om shennes lif, då tyckte jag att! de :voro-skapade för hvarsridray och jag tänkte: Vid hans sida skall hon snart glömma det intresse hon nu har för baron: När professorn sedan ömt kysstebenhe föreföll det mig,som om dessätre: varelser vore skapade att lefva tillsamurans ettlångt och lyckligt lif. Lothardscsvärtsjuka var i full lågå: Så-å; ni tycker det; men jag-tycker att Skuldfrid är en alltför ovanlig: flicka attskastas i armarna på en politisk intrigmakares söh, sådan som Åberney. Fadren kan alltid anses hafva ryska regeringens straffande hand lyftad öfver sig. Detta hjelps dermed: att man låter dem veta att uppmärksamheten redan är riktad! på: pros fessorn. Dessutom kan han flyttar öfver: till Sverge och der i östörd ro njuta af sin sofis lycka: — Det: har gifvits ögonblick under de; sednare dagarne, då jag varit frestad att varna Aberney:. Ahl! det fattas bara, att ni skall förråda migy, och likväl vet just nivhura onmbärkig kon är för min frid. Ni, som känner mitt lyane: ochi hela: min karakter, ni har öfsen från första ögonblicket förstått, att jag älskat denna flicka med, heta min själ; Hvilken helvetisk trolöshet håde det icke varit: att gynna unge Aberneys förening. Abl jag trör att om ni det-gjorde; skulle jag krossa er. Felet, ifall jag så: handlat, vore ert egetn, svårade döktorn lugnt; Ni har en gång förklarat; att ni icke anser mig som er vän; följxkiligenken nisej håfva anspråk: på mig såsomrsådan. Ni har: likväl värit min. förtrogne, den som: hjelpt och äfven underblåst mn känslan svarade Lothard häftigt. i ;Det förta: medgifver jag, men alldeles ickecdet sednare.iJåg shar nästan aldrig sjelfmant talat om den unga flickan, aldrig