Aftonbladet – 8 november 1860, sida 3

Homburgs demon. Spelpassionen har för närvarande, genom officiella myndigheters. tillgöranaen, börjat få ny näring här i landet. Det torde derföre icke sakna intresse att för våra läsare återgifve den skildring, som under ofvanstående rubrik förekommer i den af Charles Dickens dirige rade tidskriften: All the year round. V låta den bär följa, så lydande: I England äro de förnämsta spelarne al yrket högeligen ansedda och respekterade: landet är stolt öfver dem och-de sitta bland våra lagstiftare. Fondbörsen är deras spelhus Icke desto mindre skulle vi finna det ganske otillbörligt om engelska regeringen etablerade offentliga spelhus för vinnings skull. På kontinenten deremot hafva flera regeringar, på samma gång de förbjuda basardspel, icke allenast ordnat fasta lotterier under statens tjenstemäns direkta ledning, utan de hafva äfven sanktionerat och beskyddat verkliga spelnästen. Vid de tyska badorterna ärc dessa etablissementer tålda af regeringarne mot en hög skatt, ehuru hasardspel der äro i lag förbjudna. De förnämsta af dessa orter äro BadenBaden, Ems, Homburg, Kissingen, Kcethen. Pyrmont, Wiesbaden, Wilhelmsbad, m. fl. Dessa orters styrelser äro så fullkomligt medvetna om det förderfliga uti dessa etablissementer, att de förbjuda invånarne deltaga deruti. I Homburg förbjuder lagen t. o. m. invånarne att ingå bekantskap med ankommande gäster och spelare. För öfverträdelser ådömas 30 till 150 floriners böter. Sålunda ersätta spelbusen de gamla röfvarborgarne, hvilkas ruiner pryda Rhens stränder. De tyska herrar, hvilkas förfäder lefde i dessa fiendtliga borgar, hafva icke förlorat sin smak för att plundra oförsigtiga främlingar; men i stället för att sjelfva öppet bedrifva sina rofferier, sälja de tillfällena dertill åt durkdrifna bedragare, sålunda förnedrande sig till kamratskap med snikna landstrykare. Såsom en ursäkt för deras tolerans mot spelborden försäkra de, att deras helsoinrättningar eljest skulle gå under, men många af de sydligare baden äro lika mycket besökta som de badorter vi nämnt, utan att vara vanärade af några spelhus. Engelsmän resa vida omkring och äro kanbända mera än något annat folk begifna på vad och spel. De anses för ganska godt villebråd af dessa tjufvar, och åtnjuta i likhet med amerikanare och ryssar den äran att räknas såsom mycket medgörliga offer. Huru behandlas de, t. ex. vid Homburg, som för närvarande är det smutsigaste röfvarnästet i hela Tyskland? Landtgrefskapet Hessen-Homburg, med ungefär 6000 invånare, ligger vid-foten af berget Taunus, icke långt från Frankfurt. Dess bufvudstad är Homburg vor der Hoehe, så kallad till åtskilnad från andra orter af samma namn. För tjugo år sedan var denna lilla stad knappast känd af andra än dess närmaste grannar. De af dess invånare, som icke voro använda antingen i statens tjenst eller vid furstens hof, lefde af jordbruk, eller af de allmosor, som landtgrefvinnan utdelade. Hon vär syster till konung Georg IV, och lefde der med stor prakt, af inkomster, som bomburgarne funno fabelaktiga. Hennes rum voro upplysta hvarje afton af talrika vax