Aftonbladet – 7 november 1860, sida 3

vill höra derpå, utan nu som alltid söka afspisa mig med dina tvära svar. Aberney kände moster Saras lynne och visste att då hon blef stött, måste han underkasta sig hennes ordsvall, eller ock skulle gumman dag ut och dag in, under flera veckors tid, gå och se sur ut. Också tog han genast sitt parti, då han märkte hvarifrån vinden blåste; han satte sig suckande i salssoffan för att låta Sara tala ut allt hvad hoa bade på hjertat. Sedan hon med snabb tunga utgjutit sig öfver buru hon blef behandlad, huru litet afseende som gjordes .-på henne etc., var förargelsen öfver och Sara åter god som guld. Nu först var det hopp för professorn att få veta hvad hon egentligen bade att meddela; men han aktade sig nogsamt att säga ett ord som liknade en påminnelse, emedan han då lätt nog hade kunnat råka ut för en ny syndaflod. När moster Saras harang var slut, hemtade hon djupt efter andan, slätade ut sitt förkläde och sade i en helt och hållet förändrad ton: Har Skuldfrid sagt dig att hon under sommaren gjort en bekantskap?, Nej, det har hon icke, svarade professorn och satte på sig en mine af fullkomlig likgiltighet, som gjorde omöjligt för någon att utleta hvad han tänkte. Nå, hvad är det för bekantskap ? frågade han. En ung man. Antingen är det unga Canitz sjelt, eller är det en af hans göster. Moster vet icke bestämdt hvem det: är? Nej, det vet jag icke; men deremot vet jag, bestämdt att hon, under hela tiden du var i Åbo, dagligen träftade honom; att han följde henne både hit och hem igen, samt var med henne på alla promenader och ofta tillbringade hela eftermiddagarne tillsammans med henne. Hvem har berättat allt detta?