Aftonbladet – 7 november 1860, sida 3

Mor Monika i U—; men då trodde jag ej derpå, för gumman pratar jexint så mycket bredvid mun; men när jag sist var.i prostgården, sade mig prostinnan att hon hört det, och att bennes drängar åtskilliga gånger sett dem, samt att betjeningen på Kronobro skulle ba sagt att baron hvarje dag red till enkans gård. Skogvaktaren har äfven sett Skuldfrid med en ung herre promenera i skogen och berättat: att han brukade väntahenne vid krökningen af vägen. Nu tycker jag att du, som har ett stort inflytande, borde tala vid henne om saken, efter som modren icke förstår att tåga bättre reda på flickans. Nog vet du:och jag att Skuldfrid gjort allt det der afiidel oförstånd, och ehuru det visst icke i min ungdom gått an att en ärbar flicka stfukit Jandsvägarne omkring med en ung kärl, så inser jag nog att det skett i barastejokunnighet. Nu kan det. emellertid hända, att den der okunnigheten haft tvenne önda saker med sig: för dev första att folket börjat prata, och för det andra att Skuldfrid slarfvat bort sitt hjerta. Af-hvad anledning hyser moster en dylik förmodan ? frågade Aberney. At hvad anledning? Huru kan man göra en så besynnerlig fråga! Tror du då att en flicka; sådan som Skuldfrid, van att göra endast det som roar henney skulle hvarje dag gå och träffa en ung man, om hon ej fann nöje af hans sällskap. Sunda förnuftet, min käre Victor, säger ju att hon måste hafva böjelse för honom. Dessutom ligger det i den lilla omständigheten att hon för mig, för dig och för Tage tegat med hela bekantskapen, ett svårt och elakt tecken. En flicka är alltid förbehållsam, då det rör hennes hjerta, och är hon dertill af.en öppen karakter och ändå går och tiger, då kan man taga för afgjordt att... ...P E att hon i sin enslighet med barnslig glädje