Aftonbladet – 7 november 1860, sida 2

Aldrig! utropade .Lothard,: och fattade bennes hand. Skuldfrid, lek icke med mig! S5g, hvad innefattar detta. aldrig? Skall ni aldrig blifva någon annans brud? Skuldfrid drog hastigt undan sin hand, reste sig. upp och sade: Nej!det är något inom mig som säger dets. :O,, min Gud I tillade hon sorgset och vände sig till Lotbard, hvarföre har ni så talat till. mig? Hvarföre har ni med edra ord förstört den glädje jag erfor i er närbet? Nu är det som om mellan oss låg en hel verld, så förändradt synes mig allt. Om ni bar något: miskund, så tala icke mera så. Git mig er hand, bad Lothard, och säg att ni icke är -ond; säg..... Här är min. band. Jag är ej ond, men jag är bedröfvad. Jag känner mig främmande för mig sjelf, och liksom skild från dem jaz förr älskade. högst. Lothard förde hennes hand till sina läppar, stammande: Hvarföre på en gång gifva mig så mycket och så litet att hoppas! I morgon, kanske redan i dag skall Tage Aberney begära er hand. Ni skall då......n Förblifva hans.syster. Tage skall aldrig göra mig rågot så ondt, som det ni nu antyder; emellan bonom och mig står ni. Skuldfrid tog några steg för att aflägsna sig. 1Lothard följde henne. Hon vände sig om med de orden: Om Skuldfrid är er kär, så lemna henne nu. Hon beböfver vara allena.n Och när, när återser jag henne? Jag vet icke. Gör mig icke några frågor nu Hon såg på honom med en blick så bedjande, att Lothard stumt bugande drog sig åt sidan och lät henne passera. Han blef stående -orörlig. När hon gått ett stycke, vände bon sig om och stannade. I ögonblicket var Lothard vid hennes sida,