Aftonbladet – 7 november 1860, sida 1

KULD OCH OSKULD.) BERÄTTELSE AR MARIE SOPHIE SCHWARTZ. Fru Smidt satt framför den nedfällda chiffonierklaffen. Hon stödde armen emot den förra och hufvudet i banden. Hon liknade, der hon satt, ångern, som med förtviflan stirrar spå föremål, hvilka bevittnat det onda, hvaröfver samvetet utan förhoppning om försoning gråter. Framför henne låg ett färdigskrifvet bref, som hon sammanvikit och förseglat, men ännu icke tecknat utanskriften på. Fra Smidt hade ryggen vänd emot dörren, och som denne gick tyst upp, märkte hon icke dotterns inträdande, förr än denna stod vid hennes sida och sade med en röst, som lindrigt darrade: God morgon, mamma! Du har låtit kalla mig. Ahl är det du, mitt barn. Fru Smidtreste sig upp och lät simma läppar helt tätt vidröra dotterns panna, Jag ville säga dig, min älskade Skuldfrid, att jag icke på förmiddagen kan arbeta tillsammans med dig; utan att jag önskade det du såg om skogvaktarens stackars hustru, som ):gger sjuk och ensam der borta i deras pörte. Underrätta dig om hvad hon kan behöfva för sig och barnen, samttag med dig litet mat i en kvrg åt dem. Annika ämnade gå dit; men jag vet att du så gerna åtager dig de fattiga, att jag icke ville beröfva dig den glädjen.n Åck, du goda mamma, som alltid tänker på mn glädje och på att bistå dem som beböfvar bjelp. ) Se A.B. n:r 237—242, 244—246 och 248—260.