BLANDADE ÄMNEN. — Garibaldis personlighet: En korrespondent från Messina till Preussische Jahrböcher meddelar följande beskrifning öfver general Garibaldi: Hans utseende innebär ingenting fantastiskt. Den röds skjorta, han bär, och den simpla filthatt som har stundom utbyter mot en likaledes zinoberröd mössa, kunna förefalla besynnerliga endast för den, som ej sett hans truppers uniformer. Ett skägg med stark anstrykning af rödt betäcker hela det nedre ansigspartiet. Oproportiorerligt stor är den breda, hyälfda pannan. Ser man den blott medelstore, något undersättsige mannen på afstånd, synes han yngre, än han verkligen är, och ingenting förråder på hans icke af passioner lifvade ansigte spåren af de många lidanden och strapatserna. Betraktad på nära håll. märker man deremot, att han öfverskridit den friskaste mannakraftens ålder, ehuru han ännu eger nog kroppslig spänstighet och kraft, för att nedsabla ep officer framför fronten af hans regemente. Om jag ville med ett par ord sammanfatta det karakteristiska i hans företeelse, så skulle jag säga, att det vore ett tryggt, afmätt lugn. Jag har väl ej sett honom i drabbningen, men enligt allt hvad jag hört derom, bibehåller han, äfven om hans soldater föra det mest helvetiska larm och kulorna hvina tätt omkring honom; den största kallblodighet, såsom man i allmänhet kan vänta sig af en öfver vidt utbredda härmassor befallande fältherre, men knappt kan förutsätta om en djerf guerillahöfding, Den oro, som rörer sig inom honom, förråder sig blott genom en småsak: han röker ständigt; men cigarren slocknar oupphörligt, så att han ofta väl tjugu gånger tänder honom på nytt. Fordom skall det ha funnits mera ojemnhet i hans uppträdande. Men alltsedan den enda iden att befria Italien och göra det till ett helt bemäktigat sig honom helt och hållet och förmått honom till djerfvaste handling, tyckas de särskilda och ögonblickliga tilldragelserna blott göra ett öfvergående intryck på honom och endast så till vid: verka på honom, som de stå i ett mer eller mindre betydande förhållande till förverkligandet af han: lefnadsuppgift. Äfven på honom bekräftas sanningen af skaldens ord: Menniskan växer i jemnbredd med sina syftemål. — Anarki bland Alpboskapen. Tschudi berättar i sitt verk om Alpverlden, att bland boskaper i Alperna stundom uppstår en rörelse, hvars egentlig: orsak man icke kan förklara. När nemligen en ko störtat eller blifvit slagtad på Alperna, och man har begått den oförsigtigheten att kasta det till hälfter smälta fodret ur magen oeh tarmkanalens öfriga innehbåll på marken, blir ett sådant ställe en allmär stridsplats. Det dröjer icke länge, förrän en ko, son dock måhända betat på ett betydligt afstånd, närmar sig stället med alla tecken till det största raseri stampar och bölar omkring detsamma och rasande appkastar jorden med hornen. Liksom på en gifver signal samlar sig hela hjorden. Med doft böland: skynda alla djuren fram, och nu börjar en kamp, on byars våldsamhet och hårdnackenbet man knappt kar göra sig ett riktigt begrepp, och som icke sällan trots vallhjonens ansträngningar, slutar. dermed, ati ej af korna blir liggande svårt sårad eller död pi stället. Om man till och med med: den största om sorg rengör stället eller nedgräfver inelfvorna djup jorden, närma sig dock alla korna i hjorden stället med tecken till den största oro. Detta är ett faktum som ständigt bekräftas, men man undviker naturligt ris med största omsorg dylika fall: