Aftonbladet – 6 november 1860, sida 2

nationalitet man ej kunnat få reda på. Tre stora ångbåtar voro uti det uppgifna antalet. — Sockerbagaren A. F. Sundell, musikaliske instrumentmakaren M. P. Pehrsson Heden, tapetseraremästarne E. E. Lundin och U. L. Fogelström, samt urfabrikörerne J. Th. Ström och C. P. Almqvist hafva i dag inför handelsoch ekonomikollegium aflagt borgareed. — Vid assistanskontoret äro från och mec den 30 Oktober till och med den 5 dennes utgifna 2634 lån med 21,022 rdr, och inbetalta 2618 lån med 21,988 rdr rmt. —— — Om de nya poststationerna, so ufter mönstret af de danska postaabnerierna :.omma att ;nrättas, meddelar Nerikes Allahanda, efter poststyrelsens till länsstyrelserna utfärdade cirkulär: Arfvodet för en poststationsföreståndare blifver högst 200 rdr om året, förutom den inkomst, som i sportelväg kan påräknas, såsom provision för sålda frimärken, afgift för lösbref m. m. De nya poststationerna komma att lyda under angränsande postkontor, och äro att betrakta såsom filialafdelningar från de större grannarne. De mottaga till befordring ej blott orekommenderad2 bref till ineller utländsk ort, fribref och lösbref, utan ock slutet rekommenderade (men ej öppet rekommenderade) bref. Alla från stationen afgående bref skola vara försedda med behörigt belopp frimärken, hvilken vara stationsföresiändaren skall mot vanlig provision tillsaluhålla. Qvitto å slutet rekommenderade bref meddelas, och registrering kan ske såsom vanligt. Porto för lösbref blifver å poststationerna 3 öre. Prenu: meration å tidningar och tidskrifter, som man vill erhålla genom poststation, bör ske på ett af de nä:maste postkontoren jemte anmälan, att tidningen bör derifrån expedieras till poststationen. Breflåda skall vid poststation firknas ständigt tillgänglig. De å stationen eller i dess breflåda inlemnade bref sorteras af stationsföreståndaren, uppföras under olika titlar i kontrabok och postpass samt inläggas i låst väska, adresserad till behörigt närmaste postkontor. Lösbref inläggas i en öppen sidoficka ä väskan för att af vostföraren aflemnas på vederbörliga ställen under vägen. Särskild räkenskap för bref, som expedieras af poststation, föres icke der, utan på vederbörande aärmaste postkontor, der äfven de frimärken, som 4ro åsatta bref från poststation, makuleras. Til: samtliga angränsande postkontor skall stationsföreståndaren vid hvarje års slut aflemna förteckning på alla byar, gårdar och ställen, till hvilka postförsändelser lämpligast kunna genom stationen fortskaffas. Denna förteckning bör af vederbörande postförvaltare granskas och behörigen ändras, hvarvid dock iakttages, att det ej förmenas någon korrespondent att få sin post genom lösväska eller å poststationen, hvilketdera honom lyster. Med ledning af denna förteckning fortskaffas från angränsande postkontor alla orekommenderade och slutet rekommenderade bref till stationens område, utan afseende på om stationens namn finnes åtecknadt brefven eller icke. Om öppet rekommenderade bref, som till angränsande postkontor ankomma, adresserade till person inom stationens område, bör skriftlig underrättelse utsändas till stationen, men sjelfva de öppet rekommenderade brefven utsändas, endast om deras egare skriftligen sådant begärt. Rekommenderade bref utlemnas med iakttagande af vanliga stadganden om qvittering och i öfrigt nödig försigtighet. —— — Från Piteå skrifves den 27:e Okt.: Skonerten Willma, hemma här i staden, skepparen Wikgren. som för mer än fyra veckor sedan gick från Stockholm, destinerad hit med spanmål och styckegods, har sedan dess ej alls hörts af och man att så väl fartyg som manskap gått förlorade. — Från Öland skrifver en korrespondent till Barometern i Kalmar: Måhända finnes ingen provins inom riket, som innevarande höst är så lyckligt lottad som Öland. Ymnig och väl inbergad gröda med jemngoda eller höga priser; höstsådden i behörig tid försiggången (ehuru rågarne icke synas hafva uppnått den längd eller utbildning, som vanligt varit denna årstid) och vårjorden färdigredd att mottaga utsäde; allt fördelar, som mångenstädes torde saknas. Det är visst sannt, att Öland måhända icke hugnats med statsanslag i proportionerlig mängd, emot hvad mångenstädes å fastlandet egt rum, utom till hamnbyggnader, men dels erfordras här inga eller få sådana, och dels torde kunna påstås, att öländningen icke gjort sig mödan företaga eller påbörja mera allmännyttiga arbeten. Således gifves äfven här tillfällen till större afdikningsarbetens företagande, såsom att från midtlandet bilda afloppskanaler till sjöstränT derna, mossars torrläggning etc.; men det är endast undantagsvis dylika företag komma till stånd, och detta just derföre, att nöden ännu icke manat till dylika ansträngningar. Kommunikationsanstalterna med fastlandet hafva betydligt förbättrats, men något väsendtligt återstår, nemligen flera smärre ångbåtar, åtminstone en från hvarje färjplats, samt en för Borgholm och en för Mörbylånga. — Under rubriken Malade imaginairen berättar Götheborgsposten för förl. fredag: I lördags på aftonen inkom i handl. Fagerbergs salubod vid Torggatan en person, hvilken uppgaf sig vara resande gesäll, och begärde ett glas vatten blandadt med ättika. Denna läskande dryck föreföll dock så ovanlig för årstiden, att man frågade efter orsaken till denna törst. Mannen, som var nykter och redig vid tillfället, uppgaf sig lida af rabies canina och befarade ett anfall af denna sjukdom, hvilket han trodde kunna afböjas genom den begärda blandningen. Ingenting var derföre naturli. gare, än att han bekom en dylik. Men knappt hade han förtärt densamma, förrän han under konvulsiviska ryckningar och morrningar sökte bita omkring sig. Ett par behjertade personer grepo dock genast tag i honom och höllo honom på behörig distans till dess efterskickad polis hann ankomma. Af denna fördes han från det förskräckta folk, som samlat sig, direkte till Sahlgrenska sjukhuset, hvarest han intogs. Vid undersökning befanns han lida af en tillfällig stark krampkolik; men enär mannen för 9 år tillbaka blifvit biten af en galen hund, inbillade han sig nu i sin vånda, att den oemotståndliga krampen var en följd af detta bett, och denna inbillning åstadkom troligen hans hydrofobiska läten. För närmare undersökning behölls han emellertid tills i går på sjukhuset, då han utskrefs såsom alldeles Frick