Den nyss från konungens rådkammare afgångnre chefen för civildepartementet har i ögonblicket af sitt utträde ur kabin ttet med en ny åtgärd ökat listan på de tidsenliga och om sannt humana tänkesätt vittnande regeringshandlingar, vid hvilka han fästat sitt namn. Vi återgifva i dagens blad den under hr Almqvists kontrasignation utfärdade kongl. förordningen den 26 Oktober 1860, angående mosaiske trosbekännares rätt att bosätta sig och besitta fast egendom i riket. Man finner deraf, att, på samma gång regeringen fästat afseende på den af rikets ständer beslutade framställning i ämnet, hon ansett sig böra ännu ett steg längre utsträcka tilllämpniugen af de grundsatser, som motiverat ständernas framställning. Medan nemligen ständerna inskränkte sig att begära det judar, som äro svenske medborgare, skulle få utan särskilt tillstånd köpa och besitta fast egendom på landet, har regeringen, på sätt som var föreslaget i hr Wzerns motion, äfven medgifvit desse medborgare rättighet att, utan afseende på fastighetsförvärf, bosätta sig öfverallt inom riket, såväl på landet som i städerna. Det är så mycket mer fägnande att kunna ipregistrera denna regeringshandling, som vår styrelse i andra lagstiftningsåtgärder, der det, likasom här, varit fråga om att göra gällande en renare uppfattning af den kristna lärans anda, visat sig så föga erkänna den 1eligiösa fördragsamhetens bud.