Aftonbladet – 5 november 1860, sida 2

att at BPULUCKEL BILCJULTEIN IUTABLIELUEB, VAS vilket apothek han i nära 38 år varit anställd, ar nu öfverlåtit detsamma till apothekaren J. 2. Holmberg. — — Ole Bull skulle förliden torsdag gifva n konsert i Lund och dagen derpå i Malmö. — Det nybiidade harmoniska sällskapet gaf lördags afton sin första konsert i De la Oroix!s salong. Efter en ouverture af Beethoven, C dur, op: 124, sjöngs en motett för åtastämmig kör af Johann Cristoph Bach, om vi ej misstaga oss nionde sonen till åldtfadern Sebastian. Vidare utfördes Haydns lika mycset för inspirationens friskhet och sitt intazande behag, som för formens renhet utmärkta B dur symfoni. Slutligen förekom Gades vackra och om en poetisk uppfattning vittnande, efter danska sagor för soli, kör och orkester komponerade ballad Elverskud, som här varit en gång förut med bifall gifven, men då biträdde icke en så talrik kör som nu. Ehuru applåder här icke ifrågakommo, torde dock med skäl kunna antagas att aftonens prestationer väckte en allmän belåtenhet hos de talrika åhörarne. — Samtidigt med ofvannämnde konsert gaf kongl. teatern Alessandro Stradella, hvari hr Arnoldsson, till följd af hr Richards hasigt inträffade sjukdom, öfvertagit titelrollen, för hvars utförande hr Arnoldsson tillvann sig mycket bifall och äfven framropning. Operan gifves ånyo i morgon afton och vi torde derefter blifva i tillfälle att återkomma dertill. — Till förmån för Svenska lärarinnornas pensionsförening gifves nästkommende onsdagsafton en musikalisk soir i De la Croixs salong, hvartill det ganska inbjudande programmet ibland annat utlofvar det mera sällsporda nöjet att få höra en instrumentalpjes af Mozart. Fru Michaeli kommer att sjunga den vackra balladen ur Kung Carls jagt, jemte de tvenne romanser, hvilka sångerskan med så synnerligt bifall föredrog på hr Nordlunds soir. Dessutom komma sånger att utföras af en qvartett af mansröster, och jemte åtskilliga andra instrumentalister biträda äfven violinisten hr Meyer och violoncellisten hr F. Book, hvaraf den sistnämnde spelar Bernhard Rombergs potpourri öfver österrikiska folksången. hörarne kunna således vänta sig en i musikaliskt hänseende njutningsrik afton ej mindre än nöjet att ba bidragit till ett så vackert ändamål som konserten åfser. — Vattenhöjden i Mälaren, som lördagen dena 27 Oktober vid tröskeln till härvarande siuss var 16 fot 3,0 tum, steg den 29 till 16 fot 4,0 tum och har sedan oförändradt bibebällit denna höjd. — Den 19 Okt. på morgonen strandade i värheten af Skåre fiskläge nära Trelleborg preussiska skonerten Henriette,, skepparen Ewert, kommande från hemorten Memel med last af plankor och pipstäfver, destinerad till Grangemouth i Skottland. Fartyget är vrak. — Från Morup skrifves till Göteborgs Handelstidning den 15 Oktober: ,Under en svår storm, som rasade natten till den 4 Oktober och derpå följande dag, hände sig att norska briggen Anneboe, förd af kapten Aagesen från Sandefjord, barlastad och destinerad till Sundsvall, blef på morgonen nämde dag mellan kl. 4 och 5 af stormens häftighet och den svåra sjögången drifven mot landet, cirka !,, mil norr om Morups fyr, då en oundviklig undergång hotade så väl fartyg som besättning, men törekoms dock af kaptenens rådighet och själsnärvaro i farans stund, derigenom att han lät utkasta 2:ne ankare på ett djup af 12 famnar, och då dessa icke voro mäktiga nog att hämma fartygets drifvande mot kusten, befalldes besättningen kapa stormasten, under det han sjelf kapade förbramriggen, då fartyget ändtligen låg fast för ankaren på 6 famnars djup. Besättningen måste sedan hålla ut på fartyget, under den häftiga stormen och sjögångens ras, till dagen derpå den 5 Okt. kl. 9 f. m., innan folket på kusten vågade sig ut med båt, dertill manade af mensklighet och den hissade nödflaggan, då de till sin förundran funno fartyget i för öfrigt oskadadt skick och besättningen väl behållen. Händelsen väckte kustboernas allmänna förundran, så väl öfver försynens underbara styrelse som kaptenens och besättningens rådighet och raskhet, hvilken tydligen visade att den forna, beprisade norska sjömannakraften, modet och raskbeten finnes till ännu hos dessa nordens sjövane söner. — — En engelsk fornforskare en mr Marryat,