ströelse i hennes enformiga lif, något som afvek ifrån den vanliga ordningen etc. Ifrån denna, såsom han ansåg det, noggranna pröfning af sina egna känslor och Skuldfrids uppförande, öfvergick han till dessa tjusande och sköna ungdomsdrömmar, hvaruti man målar framtiden så leende. Han föreställde sig Skuldfrid såsom sin maka, och hjertat slog vid tanken på den lycka som då skulle blifva deras. Just som han i inbillningen bunnit till detta eden, hördes hofslag. Han spratt till och lyssnade. Det var lätt att på ljudet urskilja det en ryttare nalkades; vid krökningen af vägen syntes en hvit bäst. Hade Tage förut låtit sin gå efter eget behag, tog han ou ett hastigt tag i tömmarna och tvang honom att gå ännu långsammare. Den annalkande ryttaren tycktes följa samma ingifvelse och höll in sin häst så fort han fickse Tage; äfven den måste gå fot för fot. När de slutI ligen passerade om hvarandra, kunde man såga att de båda unga männen med sina blicgenömborra hvarandra. bkars hotfulla eld s Jag hade cj trott att hän st tänkte Tage. De der dragen bar j förr sett; men när och hvar?, Dothard tänkte: I Hon måste älska honom. Han har ett utIseende, som är mer: än fördelaktigt. Vid denna tanke, erhöll hästen ett häftigt hugg af isporren, och det ädla djuret ilade bort med. sin Tyltare. . : 1 Tages ljusa och ljufva drömbilder. voro Iborta. Orons och tviflets onda makter vak-. iinade åter. inom honom, och då han. körde lupp på gårdeny stod det klart för Konom att iihan borde tala vid: Aberney och säga honom foura kär Skuldfrid vore för bans hjerta. bra nte, en gung å Under det Tage fattade beslutet att begära. ömt af Aberney, liksom om han varit