Det är ett ganska slugt sätt att fästa ocrfarna bjertan och blifva oimskränkta berrskare öfver demn, sade doktorn. Så t. ex. är jag fulit förvissad att mamsell Smidt. helt. och hållet styres af sin faderlige vän, professor Aberney, och att han eger långt mera inflytande på henne än modren. Lothard teg och fortfor att gå af och am på golfvet. Doktorn hade med mycken skicklighet lyckats uppväcka hans sämre känslor och i hans bröst upptända en vild.svartsjuka. Det fridfulla och outsögligt ljufva intryck, som samtalet med Skuldfrid qvarlemnat i hans bröst, försvann, och han anklagade si, sjelf för att vara en narr, en tok, som icke med ifver sökt vinna hennes bjerta, utan låtit nöja sig med den tarfliga gåfvan af hennes vänskap. Nu skulle denne Tage, barndomsvännen, komma och tillika med den förhatlige Aberney tränga honom alldeles åt sidan och så upptaga hela hennes själ, att ban icke en gång kunde räkna på att få bebålla den plats ban nu innehade. I detta ögonblick önskade Lothbard att han egt czarers makt, för att kunna skicka Aberney och hans fostersoh så långt bort att icke ens ljudet af deras namn, än mindre deras närvaro kunnat plåga honom. Nu måste han helt passivt åskåda huru de voro allt för het:ne och han blef ingenting. Väntade. Wagner på att Lothards oroliga känslor skulle träda i full verksamhet, elier läste han doras uttryck i hans ansigte under den långa tystnad som uopstod, detta är nås got v. icke känna; men just i det ögonblick, då Lothard önskade sig ega makt att aflägsna Aberney ifrån föremålet för sina önskningar, yttrade doktorn: Piofessor Aberney observeras af ryska regeringen med missstänksamma ögon. Hans politiska åsigter äro icke sådana, at han länge kan hoppas få stanna i Finland. Vid dessa ord stannade Lotbard tvärt, Han betraktade Wagners ansigte med ensgenoms trängande blick, under det att den melnhöljda pannan liksom ljusnade, Af hvad anledning kommer ni att tala der