I så fall förundrar det mig att ni ej gifvit befallning om upplysning. Vill ni att jag ringer ? Gerna. Ni besparar mig då mödan att göra det. För att vara uppriktig, så är jag trött. Lotbard kastade sig ned i en softa. Vet ni hvad, doktor, jag funderar på att i morgon göra en resa till Åbo. Doktorn ämnade just fatta klockan för att ringa; men vid dessa ord ställde han den tillbaka på bordet. Jag tror ni glömmer ringa, utropade Lotbard skrattande. Min resa tycks väcka en så stor öfverraskning hos er, att den lyser tvärt igenom mörkret. Hvad underligt finner ni eljest deruti? Egentligen ingenting underligt. Den der resan kom bara så plötsligt. Hvad vill ni? Jag har tråkigt här, isynnerhet nu sedan mina båda kamrater beslutat resa.n Betjenten kom för att tända kandelabrarna. Lotbard befallde in pipor och vin. Han låg utsträckt på en liten soffa och gnolade. Doktorn hade satt sig i en fåtölj och tittade med en likgiltig min upp i taket. Hvad tänker ni på. min käre doktor? frågade Lothard helt plötsligt. Jag tävkte på en sång, som jag hörde i dag. Precist samma melodi ni nu gnolar; men den sjöngs med en röst, hvars like jag aldrig hört. Och huru hörde ni den? Hör i ödemarken förefaller det allt litet otroligt att ni hört denna aria sjungas. Det var väl i er inbills ning den sjöngs,, sade Lothatd skämtande. Alldeles icke. Det var en ung flicka, som med sina underbart klara och melodiska toner fjettrade mig orörlig på platsen. Detvar en hänförande uppenbarelse. J;g cratulerar; men om det icke är en bentighet, skulle jag bra gerna önska veta hvem sångerskan var.. Något naturbarn, som binder kärfvar på marken och sjunger Mozarts musik, det låter icke förena sig. Det har jag icke heller påstått, ehuru det