att sätta fru Smidt i trångmål. Slutligen yttrade han: Åh nej, ni reser dit i morgon och gör en höflig påminnelse samt ber henne sjelf säga när hon kan betala sin skuld. Påminn bennc med detsamma att tiden för kontraktets förnyande snart är inne.x Doktorn afskedade derefter förvaltaren, som under ödmjuka bugningar lemnade rummet. När han var borta ringde doktorföpå en klocka, och en liten tapetdörr bredvid ett bokskåp öppnades. En man något äldre än doktorn, med ett magert och föga behagligt ansigte, visade sig. Han var helt och hållet svartklädd och gick lutad. Hvad nytt från Åbo? frågada, Wagner utan stt vända sig om. Han visste genom ljudet af dörrlåset att den magre herrn be. fann sig i rummet. Doktorn satt med ryggen vänd åt den inträdande. Denne hade fram. skridit med ljudlösa steg och stod bakom Wagners stol då han svarade: De hafva i dag lemnat Åbo och äro på väg bit. Såå. Och brefvexlingen? Är utbytt.n Godt! Har man misstinksamma blicka på dem? — Ja! Alla bref skola hädanefter öppnas. Utan att man anar hvarifrån angifvelsen kommer ? Utan att någon anar det. -Huru skedde förvexlingen af brefven? Genom mig.n Då är jag lugn Doktorn steg upp och vände sig till den magre, svartklädde herrn. Med handen hvilande på stolskarmen betrakfade ban honom, under det ban fortfor: Jag tror, min köre Worzkow, att förden till Åb: gjort än tillförene. I tt ro rn pe Han förlorar icke så obet