Aftonbladet – 2 november 1860, sida 2

händer och släppte dem sedan, mumlande: Gud beskydde er, ni är en engel; och må han bistå mig att jag aldrig kommer att tillskynda er någon smärta.n I detsamma hördes ett best skärande skratt öfver Skuldfrids hufvud. Hon sprang förskräckt upp, och Lotbard bleknade, men hemtade sig genast och sade: ;Det var en skata, som sjöng sin aftonsång. De vandrade nu hemåt. Medan Lothard och Skuldfrid promenerade emellan Junta och Ektorp,egde på Kronobro en helt annan tåte å tåte rum emellan doktor Wegner och godsets förvaltare, hevr Scheindinge. Doktor Wagner hade under de år Kronobros unge egare icke varit der, af honom fått i uppdrag att såsom herre residera derstädes. Wagners kända oegennyttiga karakter hade redan i generalens tid gjort, att denne gifvit honom en husbondes roll i sin frånvaro, etcedan, såsom generalen uttryckte sig: Man aldrig borde eller kunde räkna på en förvaltares ärlighet, om han lemnades utan ett vaksamt öga på sig Ehuru Lothard icke bekymrade sig stort om att tänka på sin förvaltares redlighet, hade han likväl enligt -generalens en gång uttalade önskan uppdragität Wagner att i hans frånvero. vara hberre och se tll att de underlydande icke hade något att kläga öfver. Detta var ett uppdrag, som Wagner gerna åtog sig, och det af rtånga på Dä turen stolt och herrsh sitt lif I undertrycka, funno sig vä af att se huru alla godsets underhafvande, från de lägsta till förvaltaren, visade honom en underdånighet, som om han varit den rätte egaren.. .Å andra sidan låg det idenne mans besynnerliga karakter en medfödd för