Aftonbladet – 2 november 1860, sida 2

Vänskap emellan en ryss och en finska. Vänskap emellan er och mig. Ni en sjuttonårig flicka, jag en tjugotreårig man., ;Nå hvad vill ni? — Jag kan omöjligt i er se en ryss, och att vi båda äro unga gör väl icke omöjligt att vi äro vänner?s. Nära nog, mumlade Lotbard, men tillade straxt derpå med fast röst: )Om det i detta ögonblick förefaller mig omöjligt att kunna vara er vän, så vill jag försöka att göra det omöjliga möjligt. Ack! ni ler, och ser belt förvånad på mig. Ni är alltför obekant med menniekonaturen att förstå mig; men jag vill i afton anförtro er något, som framdeles skall kunna bevisa er att min tillgifvenhet icke uppspirat ur ett oädelt hjerta. Om jag idag med tvekan och skenbar köld mötte ert tillbud af vänskap, så skedde det derföreattjag gjort mig sjelf ett heligt löfte att aldrig begagna ert förtroende och er oerfarenb-t till min fördel. Ni anar icke Bvilken fas väns skapen emellan n ung man och en ung flicka innebär för dem båda. Huru dyrbar er är för mig, skulle jag aldrig kunna göra er begripligt, och likväl eger jag mod att säga: Betänk er noga; vill ni återtäga de vänliga orden, så gör det. Jag skall aldrig af er begira annat än välvilja. Märk, i dag ännu kän jag handla så, i morgon — vore det kanske omöjligt.v ; Aldrig hade Skuldfrid sett honom så ädelt vacker som i denna stund. Hans blick hvi-. lade på benne med så svar t och till sag med unga nacns I Ni mö vilja bafva min vänskap cher ej, så tillhör den er. Ni må dröja i min närhet eiler resa fjerran bort, så skall jag ändå förblifva er vän, så länge mitt bjerta slår. Tack! stammade Lothard, tryckte hennes