Aftonbladet – 2 november 1860, sida 2

kärlek till folket, ett sannt intresse för deras väl och en innerlig önskan att kunna göra de lägre klassernas ställning dräglig. Wagner var mensklig, medlidsam och deltagande för sina :medmenniskor, så länge hans egna intressen och passioner icke trädde emeilan. Då ingenting: uppretade dessa, var han hederlig karl, i detta ords hela bemärkelse, och hade säkert förblifvit det i alla sina handlingar, så framt icke ett genomgående hat till Ryssland och familjen Canitz i synnerhet ifrån ynglingaåren närt och uppammat en aldrig slocknad hämdkänsla och satt i rörelse alla dessa demoner, som deraf framkallas. Begåfvad med ett öfverlägset förstånd, en skarp observationsförmåga och i följd deraf en säker uppfattning af menniskokarakteren och hvarje individs lynne, som kom i hans väg, bade han under sin beroende ställning vetat att bakom en undergifven och ödmjuk yta dölja både sitt sårade högmod och sitt lidelsefulla hat. Han hade gjort sig till sin störste fiendes förtrogne och så spelat sin roll med general Canitz, att denne åt honom uppdragit att uppfostra den furstligt rike arfvingen till hela Canitzska förmögenheten. Hans inflytande på Lothard hade varit allsmäktigt, och var det innu i allt som rörde yttre förhållanden. Sade doktorn: Den eller den förändringen bör göras; den eller den arrendatorn bör hafva mindre eller bögre arrende,, etc., så svarade Lothard alltid: Den saken förstår ni bätve än jag, gör såsom ni finner bäst — Och i alla deesa fall förtjenade doktorn ett egränsadt lörtroende; men tyvärr var han e lisa samvetsgrann, då det gällde den ge mannens inre. Under den tid båda vistades vid de tyska iniversiteterna, bade Wagner med en egen atstuderad skicklighet sökt i ynglingens bjerta nsmyga frön till alla möjliga laster, predi