NMALVIBESS I Je P. Droms , N;0 I Norriandsgatan; ismynt raden för fin stil (48 bokstäfvers utrymme). Snr rr nn STOCKHOLM den 2 Nov. Representationsfrågan. Är rätta tiden inne att på djupt och grundligt allvar gripa sig an med representationsfrågan 2. Och, om så är, hvadkan och bör man då under närvarande tidpunkt göra? Vi skola söka i korthet besvara dessa båda frågor. Vi veta mer än väl, att det bland reformens vänner finnes en och annan som menar, att man ännu bör se tiden an, att man ännu bar skäl att vänta litet, innan man organiserar en stor reformrörelse. Vi skulle egna all möjlig aktning åt denna betänksamhet, liksom vi i allmänbet tro att rman i poli-. tiken aldrig får tillsluta sina öron för det som bär prägeln af klokhet och försigtighet, — om det blott vore möjligt att få veta, Furu länge vi i sådant fall böra vänta och hvad vi skola vänta på. Huru länge skall man vänta? Det är nu ett halft årbundrade sedan den grundlagstiftande riksåagens konstitutionsutskott förklarade, att vår ståndsrepresentation, långt ifrån att vara någonting så der vördnadsbjudande och för vårt land särdeles lämpligt, tvertomws i sjelfva verket innebure hufvudsakliga anledningen till det missförstånd, det uppehåll och der oordning i ärendenas gång, ändtligen till de ståridstvister, som så ofta göndrat nationen, skakat sambällsordningens grundvalar och kullstörtat statsförfattningen. Ett halft årbundrade har gått sedan dessa stiftare af vår nuvarande grundlag förklarade, att anordningen af representationen måste betraktas såsonr helt och nållet provisorisk och att det Vore ouridgängligen nödvändigt att i första ögon blick af yttre och inre lugn gripa sig an med en fullständig omskapning. j Skall man vänta till dess vår ståndsrepresentation. alldeles sjelfmant och onödd i ett bastigt påkommet anfall af sjelfuppoffrande patriotism gifver sig dödsstöten, till dess alla fyra stånden, till följd af ett från dem sjelfvå utgånget initiativ, samdrägtigt förena sig om en genomgripande representationsreform? Ja, i sådant fall få vi allt vänta länge nog. Då kunna vi vara fullkomligt säkra derom;y att hela den nulefvande generationen får nedstiga i grafven, utan att ens någon enda kar nå till. det Nebo, från hvilket han åtminstone skulle kunna se morgonrodnaden till en bättre tid gry vid horisonten. Långt ifrån att sjelfmånt närma sig till en verklig representationsreform gynas våra ständer, betraktade såsom en helhet, alltmera vilja aflägsna sig derifråri. Hvilken ofantlig skilnad emellan riddarhuset och presteståndet sådana de voro vid 1809 års riksdag och sådana de visa sig nu! Met hvarje årtionde som går, med varje riksdag som genomtråkas, synas de båda privilegiistånden bli allt mindre medgörliga, allt mera förstockadt konservativa uti det rent politiska. Eller skall man vänta till dess regerimgsmakten, vid betraktande af det närvarande: oefterrättlighetstillständet, slutligen finner att det dock är alltför galet och att den måste gripa sig an för att söka genomdrifva en reform. Vi frukta att, under vanliga förbållanden och om allt skall gå såsom hittills, äfven denna väntan kan komma att bli något lång. Regeringsmaktens representant är nästam ute-slutande omgifver af aristokratien; den intager alla platser vid hofvet och har djupa försänkningar inom den högsta guvernementala kretsen och på alla den högre administrationens områden. Det är derföre icke så underligt om de allrahögsta vederbörande få en något skef och ensidig föreställning om bela denna angelägenhet. Och det är derföre nödvändigt att nationens mening uttalar sig så starkt och samdrägtigt som möjligt, om den skall kunna bli hörd och förstådd vid thronen samt der öfverrösta håde de privilegierades kastintressen och den politiska maklighet, som finner det alltför besvärligt att lemna slentrianens stråt och underkasta sig arbete och ansträngningar för genomförande af något nytt. Men om man nu medgifver att det icke finnes något skäl att hängifva sig åt sangviniska förhoppningar i de båda hänseenden, hvarpå vi bäntydt, hvad kan det då eljest vara, som man vill vänta på? . Skulle man, sedan statslotterier nu åter hos oss kommit i svang, hoppas någonting mera än förr af lotterilyckan uti konstitutionsutskottet? Men hvar och en vet ju, att en tillfällig vinst på det lotteriet allsicke betyder någonting och att, så länge som allt går såsom hittills, hela äflandet i det hänseendet snart sagdt kan betraktas såsom ett spegelfäkteri. Eller hoppas man att på de partiella reformernas väg uppnå en lösning af representationsfrågan? Dessa partiella reformer äro ganska goda, och det är dåraktigt att skjuta ifrån sig någon förbättring, vore den än aldrig så ringa. Men man bör icke göra sig några illusioner. Låt vara, att adeln och presteståndet kunna på den vägen förmås till en eller annan mindre betydande modifikation i ståndsförfattningen, en och annan liten lättnad och förenkling i arbetsordningen; men så snart