Aftonbladet – 1 november 1860, sida 2

med frågor, isynnerhet som ni nu tyckes vara bättre stämd. Oeh om jag äfven vore motsatsen, hvad frågade ni väl derefter? Mycket! Det skulle bedröfva mig. Jag kan ej fördraga att någon är ond på mig. Någon; men om denna någon är en så fullkomligt likgiltig person för er som jag. Ni är mig icke likgiltig. a Nej, jag är något vida sämre, jag är en förhatlig ryss. Skuldfrid tvärstannade och såg på honom, sägande med allvarlig röst: Hvarföre påminna mig derom. Jag har under dessa dagar alldeles glömt det. Så mycket mera skäl af mig att erinra er det. Skuldfrid började åter att gå, och Lothard fortfor med lugn och allvarlig röst: I fall ni byser någon välvilja för mig, vill jag alldeles icke att den skall uppspira under glöm-. ska af att jag tillhör en förhatlig nation. Jag skulle ju alltid stå på väg att förlora den, så fort ni kom ihåg hvad jag vore. Det skulle gå mig alldeles som nu. Ni skulle ögonblickligen blifva missnöjd, och bättre då att ni aldrig är annat. Jag vill icke tillnarra mig er välvilja, dertill sätter jag ett alltför stort värde på den. En paus uppstod. Skuldfrid gick med blicken sänkt, och Lothard betraktade henne uppmärksamt. Slutligen vände hon emot honom sitt ansigte, sägande: Det är sannt, att jag af mitt innersta hjerta afskyr ryssarne, att jag skulle känna mig mycket olycklig om jag nödgades lefva 1 Ryssland, omgifven af detta folk; men det hindrar icke att äfven ibland dem kan finnas personer, hvilka man med nöje umgås med och hvilka äro berättigade till aktning.