Aftonbladet – 1 november 1860, sida 1

med så mycken välvilja; också håller jag honom så kär, så kär Huru afundsvärd är icke han; men jag vill icke längre uppehålla er. Lotbard aftog mössan, och i nästa ögonblick var han försvunnen. : Det låg ett något i bans ton och blick. som gjorde ett obehagligt intryck på Skuldfrid; hon visste icke rätt hvarföre, men minnet deraf oroade henne. Hon hade velat ropa honom tillbaka för att fråga om hon sagt något som sårade. Med långsamma steg vandrade hon allen framät, grubblande öfver hvarföre ban så hastigt lemrade hen e. Uppkommen på gården: mötte bon Ännika, som just återvändt från sitt rensningsarbete i trädgården. Kära barn, hvar har bon varit? frågade tjenarinnan oroligt. Nu har hon väl gått öin fot förderfvad. Hon Kar ett bref från professorn. Det kom just nyss och ligger inne i hennes rum. t ss Brefvet innehöll att Aberney rest till Åbo, för att der träffa er svensk, med hvilken han hade angelägna saker ätt upjgöra. Han skulle icke återvända till Jänta förr än om ett par veckor. Var Skuldfrid orolig förut, så blef hon det ännu Mera vid denna underrättelse. På postskriptumstodo likväl nedanstående rader, hvilka jagade bort alla ledsamma tankar: Då jag återvänder till Junta; redför jag en gäst dit, som säkert skall göra dig glädje att återse. Jag menar Tage.n a Hjertat klappade högt af glädje vid tanken att hon skulle få träffa Tage, som hon ej sett på tre år. De dertvenne veckorna skulle gå fört, och sedan, sedan huru roligt skulle det ej blifva. Hennes ansigte strålade nu af glädje. KR SE TSESARG 3 Bölwer säger: Naturen har gifvit de djur en, tjock hud, som skola vistas i ett kallt